De senaste dagarna har jag shoppat, vill inte säga fyndat (fynda gör man inte när ett plagg kostar 800 kr), en jättefin skjorta från Our Legacy och ett par finfina 501:or.
Vill ha en bomberjacka till våren!

Idag blev det klart att jag från och med första mars blir sambo officiellt.
Då kan man i fortsättningen ha hemmafester, hemmaförfester, hemmahäng, sittapåbalkongen-fest, efterfest och lite annat sånt.
Klart är att FinisKaninis följer med samt ÄlgisSväljis (kaninis är en lampa och sväljis en guldhjort som sitter på väggen).
Jag hoppas på att få inreda lite mer och så hoppas jag att balkongen blir det nya stället att vara på sommaren 2011!
Välkommen på fest!

Vi trotsar snöstormar och har efterfester utan fest 23:30 i fantastiska lägenheter med svarta kök.
Mansikkadrinkar och japanska uppfinningar.
Tysta skratt och kalla tår.
Så ska det vara i slutet av november!

Foto: Håkan Larsson

Cole Mohr och fyra favoriter från Zara!

Det enda jag tänker på just nu är sommar.
Sommar och New York.
Jag har aldrig varit där, men det är något jag återkommer till DAGLIGEN.
Jag MÅSTE åka dit och se om det är så fantastiskt som alla tror/tycker/säger.
Nästa sommar.
Hyra hus i Williamsburg (typ) i MINST två veckor.
Äta buckets med fried chicken, ligga på taket på natten och dricka öl.
Lyssna på musik, shoppa skabbig second hand.
Vara solbränd och bara leva i två fantastiska veckor.
DET är min drömsemester.
Solbränd och glad.

HÖSTLOV (med start i Göteborg och audition för West Side Story)

..och himlen låg skiftande graderad från aprikos till gråblå högst upp.
Som Nordsjös inspirationsexempel i Elle Interiör.
Jag, lynnig.
Du, lite disträ och frånvarande som vanligt.
När jag tänker på dig så kan jag inte råka bli att känna mig melankoliskt glad.
Jag känner hur det väller fram inom mig, fyller upp ända till tårkanalerna.
Det stannar där.
Men det känns fantastiskt.

Det är mörkt ute nu. Tända ljus och minusgrader.
Kanalen rinner över.
Gud vad jag älskar att leva,
och gud vad jag älskar dig.

Imorgon fyller jag 23.
Jag tycker inte om att fylla år. Faktiskt.
Det är inte det att själva årfyllandet i sig är jobbigt.
Det är tanken på att döden närmar sig.
Ett år till har gått.
DÖDEN.
DÖD
DÖ

Jag är livrädd för att dö.
Ändå känner jag konstig nog ingen fruktan.
Bara det inte gör ont, eller drar ut på tiden.
Det är själva slutet på varandet som skrämmer.
Daniel säger alltid att han längtar tills han dö.
Att varandet är det skrämmande.
Åh, vad jag älskar att leva, så jag kan dö en annan dag.
(och så önskar jag mig lite fina saker i present!)

I morse var det dimmigt ute.
Folk såg lite mer hängiga ut än vanligt.
Kanske för att rasister kommer finnas i Sveriges riksdag i fyra år.
Kanske för att det bara var en dålig dag.
Eller så var det bara dimmigt ute.

One is party, two is a crowd

Ny lägenhet.
Imorgon: DON'T BE A FOOL, GO TO SCHOOL.
Årets nyhet: Obligatorisk lördagsbalett (skitbra, men jag måste jobba...)
Sista (?) sommarlovet i mitt liv är över.
Det känns liksom ändå lite fint/sentimentalt/konstigt/nu-måste-jag-växa-upp.

Inspiration