"jag har liksom aldrig... dejtat nån som det tagit slut med... som man sen träffat igen och kunnat prata med"
Varför är det så egentligen? Jag har verkligen inget svar själv, men det har ju verkligen stämt i de flesta fall för mig också.
(Om man haft en relation med någon är det en annan sak, då pratar man oftast lite iallafall.)
Är det för att man är rädd att man faktiskt kanske var fel person? Rädd för att man själv (God forbid) gjorde något som var olämpligt för att personen skulle välja någon annan?
Eller så är det kanske bara så att det helt enkelt rann ut i sanden och att man inte kände tillräckligt för varandra i slutänden?
Jag själv är sjukt dålig på att välja rätt killar och det är ju sant som "man" säger:
Man ska inte ha sex på första daten.
Har man det verkar det rinna ut i sanden ganska så fort. Spänningen har försvunnit.
Jag, och de flesta andra killar, borde verkligen sluta träffa folk såhär.
28.1.08
27.1.08
Umeå är misär (vilket jag uttryckte högljutt och välartikulerat till folk som stod runt omkring mig flertalet gånger igår).
När man inte kommer in på krogen för att kön är för lång vid 23:40 blir man arg.
När man får stå i 5 minusgrader i utgångskläder (inte anpassade för klimatet) blir man arg.
När man får ge upp sitt köande för att SPRINGA till en bil för att kunna värma sig i 20 minuter blir man arg.
När man åkt runt i bilen i 15 minuter och inser att kön är borta gör man ett nytt försök och kastar sig handlöst ur bilen för att kunna komma in.
Då blir man glad.
Då kliver man rakt in och ignorerar nästan vakter och folk. (Man glömmer till och med bort att man tagit ut pengar så att man ska kunna betala entrén.)
Då upptäcker man sin vän som inmundigat ALLDELES för mycket alkohol och är ganska ledlös i kroppen.
Då blir man ganska nykter och är småbarnsförälder i 1,5 timma.
Det hela slutar med att man bjuds på alkohol och blir sjukt full när man kommer hem, däckar med datorn bredvid sig i sängen.
Umeå ÄR misär
När man inte kommer in på krogen för att kön är för lång vid 23:40 blir man arg.
När man får stå i 5 minusgrader i utgångskläder (inte anpassade för klimatet) blir man arg.
När man får ge upp sitt köande för att SPRINGA till en bil för att kunna värma sig i 20 minuter blir man arg.
När man åkt runt i bilen i 15 minuter och inser att kön är borta gör man ett nytt försök och kastar sig handlöst ur bilen för att kunna komma in.
Då blir man glad.
Då kliver man rakt in och ignorerar nästan vakter och folk. (Man glömmer till och med bort att man tagit ut pengar så att man ska kunna betala entrén.)
Då upptäcker man sin vän som inmundigat ALLDELES för mycket alkohol och är ganska ledlös i kroppen.
Då blir man ganska nykter och är småbarnsförälder i 1,5 timma.
Det hela slutar med att man bjuds på alkohol och blir sjukt full när man kommer hem, däckar med datorn bredvid sig i sängen.
Umeå ÄR misär
24.1.08
Sen när blev det ute att vara trogen egentligen?
Har du för höga krav på killar du träffar då? frågade en stupid bög på qruiser.
jag svarade att det enda jag krävde var att man skulle vara trogen mot mig, knulla med endast mig om man var intresserad att vara tillsammans med mig, annars fick det kvitta.
vad fick jag för svar:
"oki, nej men det kanske du inte ska förvänta dig helt enkelt."
Jag förstår inte när just DET blev för mycket begärt. Jag gör verkligen inte det...
... och jag hatar att jag sårar människor som är kära i mig. Jag hatar att jag också sårar mig själv för att jag är kär i folk som är kära i mig, men som blir sårade av att vara kära i mig.
Varför är män så komplicerade egentligen?
Varför är kvinnor så komplicerade?
Om vi nu av naturen är skapta för att leva i tvåsamhet, varför gjorde man inte så att det blev lättare att leva i tvåsamhet?
Har du för höga krav på killar du träffar då? frågade en stupid bög på qruiser.
jag svarade att det enda jag krävde var att man skulle vara trogen mot mig, knulla med endast mig om man var intresserad att vara tillsammans med mig, annars fick det kvitta.
vad fick jag för svar:
"oki, nej men det kanske du inte ska förvänta dig helt enkelt."
Jag förstår inte när just DET blev för mycket begärt. Jag gör verkligen inte det...
... och jag hatar att jag sårar människor som är kära i mig. Jag hatar att jag också sårar mig själv för att jag är kär i folk som är kära i mig, men som blir sårade av att vara kära i mig.
Varför är män så komplicerade egentligen?
Varför är kvinnor så komplicerade?
Om vi nu av naturen är skapta för att leva i tvåsamhet, varför gjorde man inte så att det blev lättare att leva i tvåsamhet?
21.1.08
20.1.08
Subscribe to:
Posts (Atom)
