(Jag kommer säkert uppfattas som stötande igen, men är det inte det vi egentligen tycker är så fantastiskt med mig?)

And so a sunday passes by, och jag konstaterar att inte mycket har hänt sedan sist.
Jag har kanske skaffat mig en moral helt plötsligt.
Jag är trött på att vara second stringer, töm-och-glöm i alla mina hål.
Hur får man någon annan att inse att det är bättre att försöka rädda sin relation än att ligga med mig en gång, ångra sig och leva med ångesten resten av sitt liv?
Jag försöker, men det går liksom inte.
Mina försök till hans självhjälp verkar vara förgäves.
"Jag vet hur det kommer sluta!" biter liksom inte.
Han är leds på att inte vara förälskad, han är bara kär.
Han är leds på att vara för grov och hans pojkvän för trång.
Då tar man mig istället. In med Oskar. In för att skapa lite love.
Lite nukanjagglömmaattjaginteharenbrarelationsomjagkanskeförstörtotaltomjaggördetta.
Jag vill inte ha din misslyckade relation och din för grova kuk.
Jag vill ha det du är så trött på.
Skillnaden mellan förälskelse och kärlek, är det när vardagen börjar krypa på och man inser att livet inte är så mycket roligare än såhär? När man inte längre ligger tre gånger om dagen och passionerat utbyter blickar eller kyssar på offentliga platser?
Är det när man inte vill lämna någon för att man är kär, men samtidigt måste vara med någon annan för att få vara förälskad?
Är inte förälskelsen då egentligen bara det fysiska?

Lisa Nilsson har en gång skrivit:
Du gjorde det igen, alldeles nyss.
Du sa det där man aldrig får säga.
Du sa det till mig, det outhärdligt hänsynslöst förbjudna.
Du sa: Jag älskar dig!

Nej, jag vill inte vara förälskad, jag vill vara kär. Det vill nog du med innerst inne...

Update angående 65 kg:
Jag väger återigen 69 kg.
Teorin för den drastiska målvikten är denna:
Ingen vätska i kroppen vid vägning, ingen mat i kroppen vid vägning.


Undra om det är värt att försöka vara vaken och titta på Britneydokumentären, som Lea igår döpte till "Årets händelse!"?

65

Nyss hände något jättekonstigt.
Antingen är det för att jag är somewhat full eller jättebakis eller så är det så att mina ögon lurar mig på grund av sömnbristen de senaste dygnen, men när jag hade bajsat klart förut ställde jag mig på vågen.
Vad ser jag?
65 kg.
VADÅ 65 KG?
Jag har aldrig vägt 65 kg?!
65 kg har varit vikten jag pratat om i flera år, eller tänkt på åtminstonde. Det är där jag ska ligga med tanke på min längd och kroppsform. Senast i natt pratade vi om kroppsformer och jag konstaterade även att storlek 46 på byxor är något för stort på mig numera.
Helt plötsligt vägde jag 65 kg, och har kanske storlek 44 i byxor.
Jag har nått gränsen, målet. Gud vad jag borde känna mig lyckligare?!
Nu måste jag äta McDonalds idag för att inte avlida och känna att det här på något sätt skulle vara en ätstörning som yttrar sig. (De senaste dagarna har jag ätit pizza, baconkorv, chips och godis, så troligtvis är väl detta inte fallet....)
MEN ÄNDÅ!

(troligtvis visar vågen fel eftersom att det är en såndär vanlig dålig våg. Om den varit digital hade jag kännt mig säkrare på min sak... det hade varit bättre. Hursomhelst måste jag ta ett kort på den senare för att dokumentera fakta!)

snart 30 timmar

av vakenhet.
Helt sinnessjukt. Detta är värre än Arvikafestivaler och dylikt.
Värre än diverse 13-timmars-repetitioner i Umeå.
Igår hade jag dansklasser som vanligt hela dagen. Åkte hem i tre timmar, tillbaka till skolan för att repetera klart Lussespexet som gick av stapeln 09:00 i morse.
Jag sov ungefär 15 minuter någon gång mellan 05:30-06:30 i morse.
Jag känner mig som ett dampande zombiebarn som inte vet var han ska ta vägen.
Nu blir det hetsätning av Sushi och sedan i säng, för att förhoppningsvis få 5,5 timmars sömn innan skolfest vankas. Oh Lord have mercy on Me!

Onsdag

Idag är det onsdag.
På fredag ska jag på lägenhetsvisning för en trea i Spånga. (Bättre än inneboende!)
Jag har rethosta, inte kul. Jag får huvudvärk av det. För att stävja detta ska jag nu göra en fruktsallad och äta glass till.
Hejdå dagboken.
Här får du en man att titta på.


(Jag vet inte vad jag tycker om honom egentligen. Men han är fin i alla fall.)

Som vanligt förstår vi oss inte på män

(Vi låter min konversationsmedlem vara anonym för allas bästa)

Oskar säger:
börja om som i: vi börjar om denna konversation från noll ELLER vi börjar om någon slags relation (vänskaplig eller inte) IRL?

XX säger:
denna konversationen


Jag känner:
Vadå denna konversationen? Den har varit död sen du trängde in i min röv och inte ville träffa mig igen eftersom att det alltid kom något hinder i vägen. Vad ger en jävla MSN-konversation?

Marcus tycker: (inte samma konverserare)
blow them, ride them, dump them


MEN LIKSOM, NEJ.
Jag kräver svar på frågor jag ställer. Vettiga svar. Inte bara skriva till mig när man är full eller försöker vara artig bara för att.
Ska det va så ska det väl va?

Dagens Inspirationsman

Den något tråkiga och välanvända (!) Ash Stymest
(Mest bara för att jag undrar om Hedi Slimane ligger med alla unga pojkar han för fram mot toppen?)