Har inte skrivit något på 12 dagar.
Kärlek kom liksom i vägen.
Har inte läst på två månader.
Att somna nästan direkt när man lagt sig är det nya svarta.
Ändå är jag ständigt trött.
Ont i kroppen börjar jag också få.
Men skitsamma.
Jag lever och frodas.
Det ÄR fantastiskt.
Hösten började bra.
Det ÄR "min" höst.

WILL DEFIEL for JTC from Bell Soto on Vimeo.

Sittandes på perrongen.
Gråter på Thorildsplan.
Tillsammans.
Känns jävligt mäktigt.

Caroline Winberg och Jag

När jag cyklade genom Valhallavägens lund kunde jag inte låta bli att tänka på dig.
Och på att det verkligen börjar bli höst.
Nu.
När jag kom till slutet.
Vid Gärdet
satt hon på en parkbänk
Caroline Winberg.
Rökte en cigg.
Hade på sig en jeansväst som såg sådär modebloggig ut.
Pratade med en mörkhårig kille.
Hon var verkligen skitsnygg. Precis som på bild.

När jag cyklade hem igen så var det mest mörkt.
Regnade gjorde det också.
Ett sånt där skitjobbigt regn som gör håret slickat mot skallen.
Som inte känns förrän man stannat och det börjar droppa ner i ansiktet.
Jag såg troligtvis förjävlig ut.
Det spelar ingen roll.
Det är mycket som inte spelar så stor roll just nu.
Och det är jävligt skönt ska jag berätta för dig.