Anledningen till varför sambobögar jobbar ihjäl sig och bara går på middagar:
De jagar inte sex längre.

JAG LEVER ETT SÅ JÄVLA TRAGISKT LIV!

Jag är trött på att kallas "danshoppa" eller något annat med negativ feminin klang (som för att understryka att det jag sysslar med är något av lägre rang än allt annat man kan göra i livet).
Det är ovärdigt, nedvärderande och baseras på okunskap.
Bara för att jag sysslar med konst gör det mig inte dummare än någon annan.
Det jag sysslar med är i allra högsta grad av stor vikt. Kanske viktigare än att sitta på en bank. Eller "jobba på kontor".
Det gör mig bitter.
Lite samma sak som när man delade in folk i kategorier i mellanstadiet.
Ni vet när man skrev sitt namn och sedan skulle folk skriva en positiv sak om en på den.
På dom man inte kunde skriva något fint om (fint likställs här med snygg och söt) skrev man "snäll", "rolig" eller liknande vaga, icke-beskrivande-av-utseendet-adjektiv.
Det värsta är att jag tror att det som skrev i mellanstadiet än idag gäller.
Fick man inte ett "söt" eller "snygg" då tror jag inte man uppfattas som det idag heller.
Ta mig som exempel:
En utseendemässig komplimang som oftast ges till mig är: Gud, vad du har snygga kläder.
En utseendemässig komplimang som nästan aldrig ges till mig är: Gud, vad du ser bra ut (syftandes på kroppsligt utseende minus kläder).
Vad hade jag för ord på min lappar som liten?
Rolig.. snäll... kanske lite söt en gång sådär av en tjej som var kär i mig.
Idag hör jag: Rolig, "du är så galen jämt", "du har snygg klädstil". Typ.
Okej, livet kanske inte blir lättare om man anses snygg från mellanstadiet och uppåt.
Men det kanske skulle underlätta?
Inte för att jag egentligen hade något sammanhängande tema med denna text egentligen.
Jag ville bara återigen påpeka två konstigheter.
Märkligheter i vardagen.
En strimma av bitterhet i den annars så glada vardagen.

Två oviktiga iakttagelser från vardagen:

1. För ett ögonblick blev Facebook norskt.



2. prata inte om någons sexliv med någon annan. Prata inte sexliv med någon överhuvudtaget. Speciellt inte till en homosexuell man. Det blir alltid fel.

Dricker Kullamust Äpple.
Gott.

Idag har jag tvättat, städat garderoben, skänkt en full IKEA-kasse med kläder till Stockholms Stadsmission, städat rummet och rensat bort en massa gamla magasin.
Rummet känns som nytt och alla kläder (utom träningskläderna) är åter välorganiserade!
WOHO.
Lediga måndagar är produktiva måndagar
(jag borde kanske skrivit elevrådsprotokoll också.. Eh.)

Förutom att Mr Mjau måste märka ord så tänkte jag att resterande tid av våren skulle handla om att reclaima min egna sexuella njutning.
DET HÄR ÄR MIN KROPP OCH DEN VILL OCKSÅ NJUTA.
Lite så tänkte jag temat i april-juni.
Den kommer njuta av dansens den utsätts för, så den ska njuta på FLERA PLAN!

Förresten så är komplimanger från folk med pojkvän meningslösa.
"Du är skitsnygg killen". (Whatever!)
"Du verkar verkligen vara en skitbra kille". (Fuck you!)
"Om jag inte haft pojkvän hade du varit en toppenkandidat" (Well, nu har du det så du kan ägna dig åt honom istället för att häckla mig.)
De känns bara överflödiga och lite rub-it-in-your-face:iga.
(Och, jag har inte något emot par.)

Mitt i all denna köphysteri jag utsänder - Idag hände något roligt. TRE GÅNGER!
Såhär;
Jag jobbade i H&M-butiken i Gallerian idag.
En ny kampanj startades idag där du får ett presentkort på 100 kr om du handlar för minst 400 kr.

Kund 1 handlar för 399 kr (typ) och jag säger: om du köper något litet så du kommer över 400 får du ett presentkort på 100 kr av mig..Kund 1: okej..
Jag: Du kan ju ta ett par tofsar eller kanske den här UNICEF-broschen?
Kund 1: ... ... ... ... jag tar tofsarna!

Kund 2 handlar för 289 (typ) och jag säger: om du köper något litet så du kommer över 400 får du ett presentkort på 100 kr av mig..
Kund 2: okej
Jag: Du kan ju köpa den här UNICEF-broschen till exempel..
Kund 2: ... .... nää jag tar ett nagelack istället!
Jag: *börjar skratta*
Kund 2: *börjar skratta*
Jag: broschen är ju för en bra sak...
Kund 2: jag skänker redan en massa pengar varje år.

Kund 3 handlar för 449 kr (typ) och jag säger: om du köper något litet så du kommer över 400 får du ett presentkort på 100 kr av mig..
Kund 3: jasså...
Jag: Ja, den här UNICEF-broschen till exempel
Kund 3: Ja, ta den...
Jag: Så bra, den kostar ju bara 20 kr...
Kund 3: ....... *tittar sig omkring*..... ..... nej, jag tar ett par strumpor istället!


Eeeeeeeeeh..


HEHEHEHEHEHEHE
*kapitalistväst*

Igår köpte jag en F.A.N.T.A.S.T.I.S.K baseballjacka för 100 kr.
JAG ÄR SÅ LYCKLIG!
haha.
"Det är vår och varmt. Och jag har köpt en nybaseballjacka och gömt mig i den hela dan'."
(melodi: Melissa Horn - Vem lämnade vem.)

En natt på hotell.
Borde skriva ett manus om mitt liv. Med lite mer twists och en smula överdrift. Tror det skulle kunna bli bra. Intressant.
Klädslynan kontra den lilla harmlösa pojken som bara söker bekräftelse och vill leva enkelt i en lägenhet och känna att det mesta är meningsfullt.
Våren är här. Efter ett år är den här igen.
Jag kommer inte ihåg hur det kändes förra året.
Jag vet bara att samma känsla infinner sig igen. Det ljusnar liksom till i kroppen.
Skolan känns med ens överkomlig.
Jag kan det här.
Jag vill det här.
Jag vet vem jag är.
Konstigt nog ser jag fram emot hösten väldigt mycket.
Då jag vet att jag är stabil ekonomiskt och kan leva som jag vill!
Våren och sommaren kan bara bli bra, oavsett väder!