När man är hemma kan man titta på gamla kort

Midsommarafton cirka 1991

Liseberg med pappa

Med kamera i hand (cirka två år gammal)

Väldigt brun med glad tvillingsyster

Morfar och mormor (andra och tredje från vänster)
som unga, sent 50-tal

Mamma, tidigt 70-tal.

Pappa och farmor i bakgrunden, sent 70-tal.
Var försvann glasögonen undrar jag?

Pappa på klassfoto, sent 60-tal.
Han har tagit av sig glasögonen för att han skämdes över att ha på sig dom.
(Även dom glasögonen är fantastiska)

Jag vill ha en platt stråhatt.
En sån som Povel Ramel brukar ha.
Imorgon ska jag dansa på konserthuset.
På onsdag åker jag till Stockholm.

"You have the talent, you only need the courage and then need to want to be there"

Omvälvande dag, verkligen.
Men samtidigt en jävligt skön spark i rätt riktning.
Matthew Ryan är fantastisk och jag känner att jag för första gången förståt varför jag står på en scen och sjunger överhuvudtaget.
Det var skönt att få feedback och direkt respons på det man gör från utomstående ögon som faktiskt är väldigt eftertraktade i branschen.


"When your hands are trembling, that's when you know that you are there"
och fan vad jag skakade.

Ingeborg & Valborg hosted by Kenneth with K blir valborgens firande för min del i hufvudstaden.

Nu ska jag äta tomatsoppa och ha lite ångest över koreografin jag ska skapa på tre dagar, klädval på valborg (???????) och huruvida jag kommer klara av att sättas i en vilt främmande miljö där jag inte känner NÅGON utan att göra bort mig.

Random snodda bilder
(hoppas ingen blir arg)

Jag idkar icket onani - jag självälskar!

3 timmar dancehall och breakdance i fredags.
45 minuter löpning igår.
4,5 timma bugg idag.

min kropp har varit mindre stel i sitt liv

En perfekt natt.
Det är sommar och varmt, och jättesent på natten, vid fyra, minst.
Jag är lite småfull.
Du med.
Jag känner mig skitsnygg och har långt hår igen som fladdrar lite i vinden.
Du stannar för att ta upp en cigg som du tänder med en sån där bensindriven tändare, sen står du och tittar lite på mig när jag går iväg...
Du går ifatt mig eftersom att jag vinglar lite och sen stoppar du ner en hand i min bakficka och kysser mig mellan två bloss.
Sen håller du kvar handen och så går vi vidare.

Vackra ögonblick i mitt liv (verkligen helt utan inbördes ordning):

• När Marcus tog tag i min hand när vi halvlåg/halvsatt och pratade om livet

• När jag såg Atonement och grät floder i min egen säng

• När jag trodde att jag var kär i Henrik

• När jag grät samtidigt som Henrik trängde in i mig för sista gången (trodde jag då)
  

• När min mamma grät över att jag kom ut som bög
  

• När jag för första gången klarade av att göra en trippelpiruett

• När Emma skickade ett sms och frågade om jag ville flytta ihop med henne på Lidingö

• När jag och Hanna pratade om hennes bitterhet och jag för första gången kände att jag verkligen förstod mig på min egen tvillingsyster.

• När jag skrek "JÄVLA SADIST!" till min pappa efter ett karateträningspass som 11 åring.
  (Det är fint mest för att det verkligen inte var jag att skrika sånt som barn)

• Varje gång mina föräldrar tittar mig i ögonen och säger att de älskar mig enbart för att jag är deras och en helt unik människa.
  

Jag har tänkt på det här, och kommit fram till att vi skulle passa perfekt ihop. Grejen är att jag orkar inte hålla på och spela spel och låtsas vara helt ointresserad i sex månader innan jag ber om ditt nummer och väntar tre dagar innan jag ringer och allt det där. Sedan måste ju du göra slut med din kille, och då måste du först låta ert förhållande gradvis förfalla och sedan ”stå på egna ben” ett tag ... och jag känner att det är bara att slösa med tid som vi kunde spenderat tillsammans. Jag vet att vi skulle ha djävligt roligt ihop, och jag ser ingen anledning till att vi inte så småningom skaffar barn och flyttar ut på landet. Så vad säger du? Skall vi börja röra oss hemåt?


Istället säger man alltid:
hej...

Nu kvittrar det till och med fåglar utanför mitt öppna fönster.
Imorgon ska jag nog ha på mig skjorts...

Jag känner mig sådär barnsligt nyförälskad.
Nej det har ingenting med någon människa att göra.
Idag känns livet bara helt enkelt och glatt som när man är nyförälskad.
Solen skiner.

And to top it all lyssnar jag på en av de vackraste kärleksförklaringarna som framförst på en Broadwayscen någonsin. (titta på interludet före för att förstå handlingen något bättre)

[Fabrizio]

The day we meet,
The way you lean against the wind,
And do not know that you are beautiful,
Or that anyone is watching you,
This is what I see.

And I notice how you hunger for surprise,
And do not think that you are tall enough,
Like you’re standing on a mountainside alone,
This is what I see.

Ohhh…
You’re not alone.

Now I see as I have never seen before.
Since that moment in the square,
When you’re hat is carried in the air,
Just so you can chase it,
Just so I can be there,
This is how I know,
This is what I see,
This is love to me.

Ja, jag klippte mig igen... nu väntar jag bara på att det ska växa ut igen

FuLlT ÖÖz MEdvEtsLöööÖÖöÖööÖserska

HEEEEEELA TIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIDEEN!


(varför vägrar videouppladdningen att fungera? jag blir tokig....)

Igår var jag i mitt esse. Punkt.

Jag är jävligt less på att hela tiden misstolkas.
Vad jag än gör så misstolkas jag av någon.
Att jag är högljudd innebär ALLTID att jag vill trampa folk på tårna, visa att jag är bättre, vara dryg, otrevlig och vara elak.
Det stämmer inte, och jag vet inte hur jag ska kunna motbevisa motsatsen längre.
Jag känner mig genomgående missförstådd.
Om man har ett problem med mig kan man gärna ta det med mig face to face, det uppskattas.
Så vad gör jag nu?
Dricker klart mitt glas vin, somnar död, vaknar opepp?
Morgondagen kommer bli förjävlig.

Emma Good
10/04/08 11:40
Hej Oscar. Jag har ett förslag. Du kan få bli inneboende med mig tills du hittar en egen lägenhet. Tänk på de så hörs vi. Emma



Jag flyttar till Stockholm i början av juni. Min lycka är total just nu!

(jag kommer sjunga och nynna på denna låt hela sommaren... jag lovar!)

Du säger att kärleken aldrig var till för dig.
Att du aldrig kännt vinden högt över trädtoppen.
Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig.
Och varje moln är trasigt,
du räknar allt sorgligt natten lång.
Och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej, kanske ingen.
Kanske allt egentligen.

Som ingen vet så har jag en egentlig lust att se ut och vara på ett visst sätt som jag inte är. Eller snarare såhär:
Jag önskar mig en lägenhet där kaoset skapar ordning och vardag.
Min dröm är att ha en "plottrig" lägenhet med bilder, tavlor, prylar och prydnader ihopsamlade av mig själv som bara står lite överallt. Gärna vill jag ha en vägg tapetserad med urklipp från olika magasin och tidningar på bilder som jag bara tycker är fina på olika sätt. Min andra dröm är att ha en garderobsvägg "tapetserad" med enbart polariodbilder på människor runt omkring mig, människor jag ser på stan eller bara saker jag tycker är vackra utomhus.
Jag skulle även vilja ha en väldigt plottrig stil när det kommer till kläder och utseende. Jag beundrar människor som kan skapa vackra outfits med olika mönster som egentligen inte borde vara menade att matcha varandra.

Jag älskar även filmen Juno och hela hennes attityd hon har till livet. Vem skulle inte vilja vara som henne? Jag älskar hennes rum, hennes vänner och hennes rappa käft.

Jag önskar att jag kunde ta på mig vad jag ville och blanda ihop det mesta till en ännu mer unik stil... enbart därför köpte jag en mössa från H&M:s bebisavdelning idag.
Jag har alltid älskat sånna mössor och när jag hittade en för 19:50 kunde jag inte låta bli...
(jag önskar även att jag kunde säga att jag kommer använda mössan, men jag vet ju att den kommer läggas undan i min garderob och knappt aldrig tittas på. Kanske kommer jag känna på den lite sådär ibland och önska mig bort lite, men bara lite...)

S:
Alltså, varför är det varmt i min hals?...
...på tal om det, tycker du också att det typ bränner lite när man sväljer sperma?

Ikväll rämnade min världsbild lite. Faktiskt.
Jag är nog mer naiv än jag någonsin trodde att jag kunde vara.
Det är inget jag tänker skriva om.
Jag skriver mest ned det för att det är bra att komma ihåg viktiga händelser i sitt liv, ifall man någonsin glömmer bort det...

ett avslutande citat från en passande sång känns lämpligt och lagom pretantiöst:

Hear my song, it'll help you believe in tomorrow.
Hear my song, it'll show you the way you can shine.
Hear my song, it was made for the time when you don't know where to go.
Listen to the song that I sing... you'll be fine.

Röven och jag - en insidersaga om en skitdålig dag

U:
hur går det med det där egentligen.. e allt borta nu och så??

O:
jag tror allt är borta, jag har inte tittat...
jag kan titta ikväll så att vi vet båda två

U:
piccaboo

O:
HEJ HEJ rövhålet hur mår du idag?

*dämpad röst*:
jouuu juaaah muuååårr bruaaaa