[X] Oskar och Isabelle super ned sig

[X] Isabelle kommer inte in på Oh Jay's

[X] Ringa Niklas 5 gånger, när han svarar förneka att du ringt och tror att det är mitt ex du pratar med.

[X] Spy

[X] Däcka på tvären i föräldrars säng bredvid katten, fullt påklädd med spya i mungipan

[X] Vakna full 07:34, fråga dig själv var du ligger, ragla till din egen säng och somna om

[ ] Ångest (den uteblev)

Jag älskar livet!

Oskar I'm fat and I'm poor, but I can still dress better than you whore! ♂♥♂ säger:
hur ska jag tattuera mig?

Gustaf säger:
gör som du vill, kanske borde skriva ett stort slutgiltigt fitta till alla som gjort dig nåt?

Det är självklart bara jag som ser det roliga i detta, men det vore faktiskt VÄLDIGT roligt att tattuera ordet "fitta" med väldigt små bokstäver på underarmen.

Jag tycker att jag bloggat bra den senaste tiden (duktig hest!).

Nu har jag tittat igenom de största visningarna under Stockholm Fashio Week hittills:

Fifth Avenue Shoe Repair måste jag säga lyckades SJUKT bra. ÄLSKAR några av deras klänningar, även herrkläderna såg riktigt schyssta ut.

Minimarket verkar ha jobbat med ungefär samma ljusblå färg de hade till denna vår.

Coolt att Whyred kör på outfits som går helt i läder; shorts och kavaj. Inte något för den blyge.

Bea Szenfeldt gjorde en cool visning med en uppenbar Italienflirt. Jag gillar henne, hon vågar vara lite smått excentrisk och går ifrån det som blivit uppenbart svenskt med raka linjer, basiska färger och minimalism. Hon vågar, och hon lyckas ibland VÄLDIGT bra.

Ok, nog om att försöka verkar duktig på mode (vilket jag inser att jag suger på, det handlar nog mest om mitt öga för bild, färg och form).

Kom på idén om att jag borde starta en klubb, alltså en klubb man går ut på. Eftersom att jag saknar en riktigt bra klubb i Umeå vore det kanske något? Åldergräns 20?

Eller det kändes mest som en kul grej nyss när jag kom på det. Skapa en klubb och ett koncept som funkar: TEMAFESTER.

Jag saknar verkligen det. Även fast Club Subject i Umeå har det en gång i månaden så känns det ganska töntigt. Det är mest flator där ändå så...

Jag vill ha en klubb där man MÅSTE vara tema-klädd för att få komma in (stå i dörren själv för att bedömma?). Jag hoppas och tror att det faktiskt finns folk som kan ta ett tema och göra det till sitt eget(?), det vore riktigt schysst.

Eller så får jag försöka börja nätverka och se till att hitta någon som vill göra det med mig och kanske hitta på något ihop?

Vart börjar man egentligen?

Man måste känna rätt personer.

I Stockholm kommer det troligtvis vara omöjligt, om jag inte lär känna "it"-bögarna; de känner troligvis "rätt" personer på alla "it"-ställen.

Ok, en töntigt dagdröm....

Känns som att jag har 1619 projekt i mitt huvud som jag hela tiden vill starta. Jag får ALDRIG arslet ur vagnen och börjar göra något åt det. Jag vill VERKLIGEN sy och skapa i höst, med eller utan Robert. Vore GRYMT kul!!!

Får fan se till att ta tag i det också!

för övrigt måste jag tillstå att Mary Murphys:
"YOU'VE GOT ONE TICKET TO THE HOT TAMALE TRAIN!!!!!!!!! WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!!!!"

är det som känns mest intressant i mitt liv just nu.

Tänkte skriva ett till inlägg idag på 5 minuter, eller vad det nu tagit att skriva dessa tre.

Detta är ett högst egoistiskt inlägg!


Fick en bild redigerad av min kära konstnärsvän Alexander (han är SJUKT bra på att både måla, fota och redigera bilder!). Han har även en artwanted-sida (tror jag), dock har jag inte sett den. Kan länka till den en annan gång.
Ska köpa en tavla på beställning av honom om ett år när jag flyttar hemifrån helt.

Puss på honom!

Oskar med K av Alexander

I går fick jag ytterliggare en debattartikel publicerad i Nerikes Allehanda. Jag har återigen turned into wannabeJournalistMilitantaktivisthomot Oskar.
Dock känner jag mig varken militant, eller aktivistisk. Jag känner bara mer och mer att det är sjukt kul att skriva artiklar (journalist känns allt mer lockande inom ett fåtal år måste jag tillstå)...
Som den sanna egoist jag är väljer jag att kopiera råmanuset jag skrev, som denna gång inte heller blev speciellt redigerat. Jag inser att det kanske är svårt att följa med i debatten när jag bara publicerar min egen artikel. Men jag har inte hittat (och för den delen inte heller sökt) efter den artikel jag skrev ett svar på. Den handlade i kort om att homosexuella har lobbyister som påverkar politiker och allmänheten om att det är fult att vara homofob, och att Pride endast är ett stort spektakel. Oskar countinues the fight mot (denna gång) frikyrkopastorer och Sverige Demokrater (förra gången)!

Pride-lobbyister på gott och ont

Jag måste erkänna att jag håller med till viss del i det Tord Ström framför i sin artikel "Svenska medier dansar efter Pride-lobbyisternas pipa". Jag hade väldigt länge en dålig syn på Pride, allt vad HBT innebar och även hur allt framställdes i media.
Jag har ändrat mig på två av dessa punkter.
Ström skriver att det blivit politiskt korrekt att prisa Pride, att gå i tåget och uttrycka sin åsikt för homosexualitet och allas lika rättigheter. Jag håller med om att det i mångt och mycket kan gå till överdrift, och jag anser att det till stor del är medias fel.
Jag har för andra året i rad besökt Pride och blev en andra gång slagen med häpnad över hur många människor som besöker, tittar på, eller träffas under Pride.
Pride har i Sverige varken blivit en parad som är bespottat, gatstenskastad eller hatad, det har istället blivit en familjefest. Vilket jag måste påstå på ett sätt är väldigt bra,det förs istället fram fokus på en utsatt grupp i samhället. Det jag ställer mig mest frågande till är detta utanförskap som HBT-världen skapat (mer eller mindre själva i många fall).
När jag själv valde att komma ut så satte jag mig i ett större utanförskap än vad det ska behöva innebära att vara homosexuell. Vem bör egentligen veta vem jag har sex med, eller väljer att älska? I en perfekt värld ska ingen behöva komma ut. Men än är vi tyvärr inte där.
Därför är det både med nöje och förakt jag ser på min egen "samhällsgrupp" och känner ett visst obehag till media. Av alla de tusental som väljer att gå i Pride-paraden och manifestera för allas lika rättighet att älska vem man vill (vilket jag anser är Prides egentligen syfte) så är det ett fåtal som väljer att "spöka" ut sig och göra sig synliggjorda på ett speciellt uppseendeväckande sätt. En övervägande majoritet som går i paraden väljer att gå som "vem som helst", har vanliga kläder, är inte sminkade eller speciellt avklädda.
Media väljer dock att nästan enbart publicera bilder på ett tåg där människor är klädda i grälla färger, slänger konfetti runt sig och är halvnakna. Det är synd.
För att acceptansen för olikheter, när det kommer till sexuella läggningar, ska öka tror jag att media måste göra ett "bättre" urval i vad man publicerar för bilder. Att enbart publicera bilder på utklädda människor och halvnakna människor innebär att man fortsätter att publicera den föreställning av HBT-världen som många människor har. Varför påvisar man inte istället att vem som helst kan gå där?Min syn på Pride har ändrats på ett år, min syn på vad HBT innebär har också ändrats, men fortfarande känner jag att media ibland fokuserar på fel saker och fortsätter att tvinga fram en slags utanförskap som inte borde existera.

Oskar Lövbrand
Örebro

Jag insåg igår kväll att:

Mamma, jag vet att du kommer läsa min blogg igen i höst när jag flyttar hemifrån. Jag kan inte ansvara för det jag skriver här, eller snarare; jag kan inte ansvara för att det väcker anstöt hos dig eftersom att jag väljer att skriva det jag skriver (och det jag skriver är väldigt personligt egentligen). Jag tänker inte på något sätt be om ursäkt för det jag skriver (så länge inte någon känner att jag går över gränsen för Sveriges gällande lagar, eller känner att jag personligen förnedrat personen i fråga), jag tänker inte heller ansvara för att du får reda på saker som händer i mitt liv som du egentligen inte bör få reda på. Jag tänker inte sluta blogg, utan anser att du isådannafall får sluta läsa min blogg om du anser att det är jobbigt!
Jag tänker inte heller höra på någon slags diskussion om att jag hänger ut mitt liv för allt och alla, och att jag exponerar mig en massa inför okända människor. Jag tror att min läsarkrets främst består av 5-6 personer ändå (Emilie, Johannes, Frida, Ulrika, Niklas och nån mer(?)), och jag uppmanas hela tiden att fortsätta blogga av Johannes, eftersom att han på något sätt fått för sig att min blogg är intressant(?), eller så är det av någon annan anledning som jag inte kan komma på just nu. Hursomhelst så ville jag inte göra detta till ett försvarsinlägg om varför jag "exponerar" mig för okända människor. Du får helt enkelt försöka att antingen ignorera den sidan hos mig, eller embrace it som en liten del du anser är felskapt i mig.

Jag älskar dig!

Fick pengar av farmor igår igen, denna gång 1000 kr. Tack farmor för att du räddar min månad!

Fick även ett officiellt avsked:
yes, det blir bäst, för du har alltid ifrågasatt och kommer aldrig att sluta. och du hakar upp dig och de stör skiten ur mig. tack hej.

Tröstade mig med musik jag fick från Gustav, lyssnade på Jay Brannan...
snart ska jag duscha, göra mig iordning för kvällen.
Sen dra på middag, sen förfest (var och varför i hela världen så sent som 21?), sen utgång till "Oh Jay's!". BAH på hela den här dagen. Eller, så farligt är det inte egentligen.

Skrev ett brev till Hanna igår förresten, ett handskrivet brev. Det första jag skrivit på många år. Skrev det innan hon drog iväg inatt till. Klatschiga titeln: Ett brev från en bror.
Sentimental smörja? kanske, men jag älskar det ändå!
"Var Syster Dag än vänder i världen kommer Broder Natt alltid att finnas!"

Igår fick jag 500 kr av min farmor, det räddar hela min månad.

Funderar på att gå ut i helgen, Kalle flyttar till Linköping nästa vecka.

Tror inte jag går ut, vill spara till nästa helg. Går nog på förfesten.

Mamma sa att det var halva priset på REA-priset på MQ, jag vill dit. Har inte råd.

Ringde HP-supporten. Okunniga jävla supportmänniska. Enda sättet att rädda min crashade dator (som tydligen har mjukvarufel INTE hårdvarufel) är att antingen:
1. Göra en komplett System Recovery (allt försvinner, datorn blir "ren")

2. Göra en avancerad System Recovery då jag inte raderar filer (inte säkert att datorn blir bra)

3. Plocka ur hårddisken, sätta in den i en annan dator, föra över filer, göra en System Recovery.

Jag känner mig ganska ovillig att göra alternativ 1, alternativ 3 är inte ens att drömma om ÄN, (mamma ska fråga sin datatekniker på jobbet på måndag, HOPPAS HAN KAN GÖRA SÅNT!!!!)

alternativ 2 känns mest vettigt. Men jag väntar till på måndag och ser om killen kan fixa datorn åt mig istället... om det inte går får jag sörja och ha begravning, sen göra en full System Recovery.

Det sjuka är att min försäkring som jag betalade 4000 för INTE täcker mjukvarufel. Garantin täcker det inte heller. Jag kan alltså inte skicka iväg datorn via Siba så att HP kan laga den, även fast bland annat Blondie har gjort så (sa han iallafall).

Jag hatar HP

Kan inte kärringen som inaviserar aviseringarna ge mig och Malin aviseringarna så vi kan börja ringa till kunderna snart? Hon jobbar i TVÅ timmar varje morgon med att inavisera (överflödig kvinna på arbetsplatsen?) Det skulle gå snabbare ändå om de på kundtjänst inaviserade själva, eftersom att kärringen ändå alltid lyckas hitta fel nummer så att man ringer till fel företag eller person.

Nu har jag klagat klart lite, nu ska jag vara glad resten av dagen!

Jag har hittills klarat av (klockan 09:39) att:
1. Ringa HP-supporten och vara förbannad men saklig

2. Kolla upp hur jag gör för att skriva mig i Umeå

3. Beställa personbevis för stipendium och för bostadsbidrag

4. Tag numret till försäkringskassan så att jag kan kolla upp bostadsbidrag

5. Blogga

Så var Pride 2007 över också.
Jag sammanfattar kort:


Onsdag - Träffade Blondie för första gången sen han dumpade mig, kändes över all förväntan mycket bättre än jag trodde. Det var som att vi var tillsammans igen, and I loved it (även om jag inte loved him längre).

CLEAN-group fixade festen i Göta Källare, Amanda Lepore var gästen. One-man-freakshow... men coolt att se "kvinnan" ändå. Halvkul ute, jag var nykter.

Torsdag - Träffade snyggot Emma. Gjorde stan igen, (plus resten av söder som jag missade på onsdagen), shoppade way out of my budget (ca 500 kr). Är nu EXTREMT fattig och ska leva på 100 kr resten av månaden, men som jag sa till min mamma när jag kom hem: "jag är glad ändå". Vilket jag faktiskt för en gångs skull är.

På kvällen fick jag ett gratisband så jag kunde gå in på Pridepark-området. Ganska kul att se alla människor och vara där inne för att se vad det handlar om. Medelåldern var ändå relativt hög (som jag trott), och det var schlagerkväll. Jag kände mig inte direkt på humör.

Gick runt själv där inne i cirkus 3 timmar, sen drog jag hem till Helena och sov igen.


Fredag - Träffade fabulicousRobert och gjorde söder IGEN. Shoppade något (tror jag). Sedan fick jag lägenheten, åkte dit, träffade Blondie igen. Vi duschade, åkte sen till förfesten och jag var pepp som fan på att dricka för första gången under vistelsen. Drog till en förfest på Lilla Essingen, allas gemensamma nämnare (förutom mig inräknat) var att de haft sex med värden. Är jag förvånad?


Tio minuter innan vi skulle dra till RFSL:s ungdomsfest så stod jag i kö till värdens toalett. Jag lyckades dra kommentaren: alla här har ju något gemensamt, jag känner mig utanför. Värden går förbi säger: som värd beordrar jag dig att hångla med honom, hångla!


Jag börjar hångla med Tommy som står bredvid mig och sen satt vi ihop resten av kvällen.
Vi skändade en kyrka med vårat urin (något jag skäms över), hånglade lite mer. Drog till slut in på festen, som jag nästan inte blev insläppt på för att jag var för full (jag skäms lite till). Festen var alkoholfri och jag tvingades lämna ifrån mig halva min bög in box.
Stockholm fick mig åter på fall, sedan trekant.


Lördag - Efter drama vid 06 på morgonen vaknade jag vid 10 och kände mig faktiskt relativt utvilad after all. Paradendagen hägrade, vi duschade och fixade oss lite och vädret var återigen suveränt inför själva paraden. Vi kom dit vid 13:40, paraden skulle börja 14:00. Vi började gå ungefär 14:40, och insåg ganska snabbt att vi stod HELT FEL om man tänkte på folkmassan som rörde sig framför oss. Vi stod väldigt långt bak och började röra oss framåt genom hela tåget. Passerade nästan alla och när vi kom fram till Zinkensdamm hade vi nästan kommit längst fram i tåget. I år kände jag mig mer som en apa i bur, fast ändå var det väl helt ok att gå i tåget.


På kvällen hade jag inget att dricka eftersom att mitt vin blev beslagtaget, därför köpte jag 2,25:or för att ha något att dricka överhuvudtaget (orka dricka cola?). Vi drog till Tantoulunden igen, träffade Tommy igen. Vi drog till ett berg bakom Riddarfjärden och klättrade upp för att blicka ut över en maffig syn. Stockholm låg förvånansvärt tyst och stilla i nattmörkret. Månen lyste spöklikt på himlen. Återigen visade sig Stockholm från sin allra bästa sida. Jag blev kär igen.

Söndag - Drog till Uppsala för att möta Gustaf. Vi hängde på bryggan nere vid ån, åt en svindyr sallad och färskpressad juice, och sen drog jag tillbaka till Örebro.

Lite fattigare, lite erfarenheter rikare, lite kärare i Stockholm och lite allmänt trött i kropp och själ.

Men jag lovar, det var tamejfan worth it!