Jag ser nästan mer fram emot den 2 januari än nyårsafton.
Då ska jag återigen träda in i rollen som Dr. Frank-N-Furter.
Denna gång på Högkvarterets musikalgalakväll.
Jag lovade mig själv att ALDRIG mer transa. Eller ja, "transa", efter att jag gjorde det i Umeå på bränbollsturneringen sista terminen (som vi självklart vann).
Men jag känner: vem annars skulle man vara?
Vem annan är lika queer och hysterisk?
Jag är dock osäker på hur jag ska få ihop liknande kläder. Det enda jag har är en motorcykeljacka.
Michael Westlund ska utan att vara medveten om det få bidra med skor för kvällen.
Jag ser fram emot att denna gång få inmundiga alkohol innan jag träder in i rollen.
Det kan underlätta.
Jag hoppas jag inte blir nedslagen på stan bara på vägen dit eller hem.

Juldagen - hemvändarkväll.
Klassikern.
Man träffar folk man försummat, och folk som försummat en själv.
Vissa har gått plus 10 kg, andra har gått minus.
Det är jobbigt att se när folk sväller alltså.
Jag får ångest.
Vissa har skaffat skitsnygga pojkvänner som tvivelaktigt trycker upp en mot väggen gång på gång.
Vissa dricker man under bordet.
Andra pratar om att de knarkar numera.
Jaha.
Trevligt.
Sex, sprit och knark.
Rock'n Roll alltså!?

Jesus har förstört våra liv.
Ja, det är sant.
Utan honom hade det inte funnits någon jul.
Utan honom hade denna hysteri aldrig startat.
Det som får människor att känna ångest, till och med ta sina liv.
Visst, kommersiella krafter har ju självklart förvrängt bilden av den kristna julen.
MEN ÄNDÅ.
Utan Jebus Jesus son of Adam and Mary, Kristus -- ingen jul.
Ingen jul - ingen ångest, fylla, våld, död.
Visst, jag tänker också på mina nära och kära idag. De som dött.
Hur tacksam jag är för att jag lever etc etc etc.
Jesus har förstört våra liv, och jag kommer ALDRIG förlåta honom.

Det där med att få en man i julklapp verkade ett tag i går nästan vara sant.
OM jag varit 25. Då hade jag blivit slukad med hull och hår. Tydligen.
Så i år önskar jag mig istället tre års livserfarenhet och en annan siffra i passet.
...Snälla Tomten, ge mig ålder och visdom...
Annars känner jag mig spottad i ansiktet av livet igen.
Kissad på efter att jag blivit relationsnedslagen.
Jesus har förstört våra liv.
Jesus (och min ålder) har förstört våra liv!

Jag säger Hej, och på återseende
(Ett God Jul vore att spotta i glaset, och jag är inte den som spottar i glaset)
(Nej, mitt liv är inte så hemskt. Jag kommer ha det trevligt idag. Faktiskt.)

Reflektioner över året som gått, såhär en dryg vecka innan det är över:
Kan delas in periodvis efter vilken man som varit aktuell just då.Före- och efter Sebastian känns ju ganska enkelt.
Året kanske började med en liten förälskelse/crush och fick NÄSTAN, sånär på någon månad, sluta i en annan.
2009 kanske var ett händelserikt år ändå.
Jag minns det bättre än 2008.
Kanske för att 2008 är typ två år sedan snart?

Kära dagbok,

idag har jag ätit lussekatter till frukost, tittat på medeltidssmycken och pilbågar, ätit en kabanoss gjord på hjort och sedan ätit bacon-champinjon och gorgonzolaostsås till färsk pasta, duschat, tittat på Avatar, ätit en smörgås med julskinka, druckit ett glas glögg med en skvätt mörk rom i (ny favorit) och filosoferat över livet.


hejdå

Vinterinspiration

Aldrig förr har väl ett album haft SÅ många låttitlar som kan appliceras direkt på en människa just nu.
"Jag kan inte skilja på"
"Hur ska det gå?"
""Tyck synd om mig nu""
"Säg ingenting till mig"
"Vem lämnade vem"
"Jag vet vem jag är när jag är hos dig"
"Med ena foten utanför"
"Jag ska sakna dig imorgon"
"Fritt Fall"

Nio av tio låttitlar appliceras på mig själv. Endast "Lät du henne komma närmre" känns oapplicerbart. Det är ju helt sinnessjukt hur hjärnan fungerar i jobbiga situationer.
ALLT applicerar jag på mig själv. Låttitlar, texter, bilder.
Melissa Horns senaste album "Säg ingenting till mig" är som en fullträff rakt på solarplexus.
Så jävla löjligt.
Men krävs en genomlyssning!
(om detta varit för ett halvår sedan hade det bara varit åh så töntigt och ingen känsla för musiken hade infunnit sig.)
Tänk vad lite erfarenheter kan göra med en människa!

Hur gör man när man saknar
fast man inte får?
Hur gör man när hela kroppen gråter
fast man inte ska?
Hur gör man när alla säger nej
fast man vill ja?
Hur tänker man när man egentligen inte borde
fast man inte vill annat?

gotta work it out

Okej, jag är en jävla surfitta ibland.
Det erkänns.
Jag ska sluta klaga en massa innan jag gjort saker och ting (typ Idolfinalen för 15 000 personer)
För det är en jääävla egoboost.
Särskilt kul är det när man faktiskt också tycker själv att man såg bra ut i tre sekunder i bild (högra hörnet för den som inte fattar)

Efter nyår kommer det nya livet att börja.
Faktiskt.
Det måste.
Hardcore stretch tre dagar i veckan.
Någon form av fettförbränningsträning utöver skolan: typ cykling eller joggning.
Måste hitta ett extrajobb.

Pengar, vighet och en plattare mage.
Sedan blir livet tip top!

Idag känner jag mig lite sådär småfet.
Småfet och äcklig.
Jag var på väg att ramla också i föreställningen.
Hala fötter. Svettiga.
Svettig, småfet och äcklig.

Tänk om tomten kom med en real life pojke inslagen i cellofan på aftonen.
Det vore nåt det.
Annars vet jag att jag åtminstone kommer få en hårfön och nya lurar till iPod.
Alltid nåt.
Det enda jag är i behov av just nu.
En hårfön.
Ett par nya lurar.
En stadig man.

Utan att jag märkt det så har i princip alla trätt in i förhållandets skugga.
Då menar jag verkligen alla.
Det finns inga undantag.
Känns det som.
Är det för att jag själv står ensam igen?

Har svårt att sova på nätterna.
Ligger och vrider.
Tänker.
Längtar tillbaka.
Tomt.