Som vanligt försökte jag att inbilla mig att det var en bra idé.
Denna gång var det ur substitutväg, faktiskt.
Inte ens det fungerade.
Du har fullt upp med din egna tillfredsställelse; dels att jag ens kommer till dig (vilket du aldrig skulle säga högt) och för att du kommer i mig.
Vilket inte var något jag ville.
Du gjorde det bara.
Hänsynslöst fyllde du mig utan en tanke på hur felfri jag känner mig.
Min ständiga självövertygelse är min största svaghet.
Din att du fortfarande älskar mig.
Även om jag inte är den du en gång föll för.
Jag sket ut dig bokstavligen, skrev ett mantra tio gånger om i ett block och denna gång kan vi lova varandra båda två att det inte kommer att vara något försök från något håll.
Det är bäst så. Faktiskt.
Det har det varit alldeles för länge utan att vi tagit tag i det ordentligt.
Låtit det vara och luras av våra egna illusioner.
Jag kommer aldrig vara den jag var.

Är det bara jag, eller har folk helt plötsligt börjat gifta sig och skaffa barn till höger och vänster?
Jag menar alltså gamla klasskamrater man följde jämsides med under hela grundskoletiden.
Är det nu jag ska börja få lite ångest över att jag är bög och lever DET LYCKLIGA LIVET I STOCKHOLM? (observera ironin)
Alla som gifter sig är kvinnor... skaffa barn är det hittills bara kvinnor som lyckats med också.
Jag känner nästan hur mina egna äggstockar börjar ticka.
Jag känner hur min livmoder talar till mig genom kött och bäckenbottenben.
Jag tänkte: Är det här livet slutar? Är det här livet börjar delas upp i den heterosexuella småtrivseln och det flambyoanta homosexlivet - Där man vägrar barn och är färdigknullad vid 23.
Ja visst, det är ju bara ett val jag kan göra tänker du nu.
Men ack så fel du har. Det är inte ett val. Det är min födslolast eller min ständiga nemesis. Att födas med penis ska inte vara lätt ser du. Då ska man våndas över de orättvisor man går mist om. Slitandes mellan mina äggstockar och den drömska familjehägringen väntar något limbo.
Ett mellanting, där jag åtminstone först och främst skulle behöva lära mig att älska lite mer.
Nu ska jag lyssna på Eva Dahlgren och förkovra mig i lesbiska tankebanor.

Ett av de sötaste norska orden måste vara hybelkanin (svensk motsvarighet: dammråtta).

Efter en helg med tre föreställningar kändes det relevant och högst aktuellt att fira av det med att gå ut för första gången ordentligt på en söndag på flera år.
Eftersom att föreställningarna gått bra var partyhumöret innan diverse festligheter på topp, som sig bör. När festligheterna satt igång kände man istället av diverse trötthet i kropp och en pulserande huvudvärk ledde till en ganska tidig hemgång.
Något jag noterade, precis innan jag hoppade in i taxin var:
Heterosexuella män är som gamar; de hoppar på dödköttet (kvinnor) så fort de befinner sig ensamma utan sällskap av andra män (oavsett läggning).
Så fort jag lämnat mitt kvinnliga sällskap för aftonen fanns där fem män som genast försökte få in en fot, hand eller snopp.
Så fantastiskt förutsägbart och lustigt på samma gång.
Som den halvmörka mannen som hela kvällen försökte ta sig över kvinna efter kvinna. En hand på rumpan där, en slick i mungipan där.
Är det verkligen så vi ser ut? När vi står där på schlagergolvet och försöker göra oss sexiga?
Nej nej. Bögar är ju så mycket mer fientliga. Där är blicken "för jag vill knulla" och "jag vill döda dig" likadan...
Mitt sällskap kommenterade även mig som: "Du ser heterosexuell ut ikväll" och "skulle inte du vara hetero ikväll?".
Jag kände: Nej, där går nog gränsen.
Jag är inte fullt redo att ta det steget än.
Det känns skrämmande.
Jag är hellre lite garderobshetero ett tag till. I höst kanske... då kanske jag kan komma ut. Men inte nu, verkligen inte nu. Jag är inte redo att abandon the cock yet.
Likväl som för mina vänninor har den fortfarande ett allt för stort grepp om mig.

Igår när jag satt på en buss tittade jag mig blind på en kvinna.
Hon såg väldigt södermedia ut, med stora svarta plastbågar, mörkbrunt hår.
Väldigt väldigt söt.
Hon tittade på mig också.
Och, jag tror att det faktiskt inte var någon vanlig blick, alternativt vem-fan-är-du-blicken.
Jag tror det var spana-in-blicken som var påkopplad. Det kändes väldigt märkligt att sitta och småle mot någon av motsatt kön på det där viset.
I morse väcktes jag av ett sms från en annan kvinna som häromdagen hade ett spännande förslag.
Vad är det med kvinnor och helt plötsligt ÄNNU en gång börja tvivla på min läggning?
Man tänker, tänk om det djupt inne, efter fyra år av bögande, döljer sig en man som vill ha lite busmus?
(Det tål att tänkas på)

Angående all porr på Qruiser:
Har det blivit politiskt korrekt att "digga" porrfilmer, samtidigt som man på sin sida gör allt för att framstå som jag-är-en-fin(definitionen av fin = har inte sex)-kille/man-som-inte-vill-ha-sex-och-det-ska-du-veta-så-stick-om-du-är-kåt-för-jag-är-det-aldrig ?
Denna ständiga hets mot sex och porr är fantastisk!
Vad var det där med att 9 av 10 tittar på porr, men kanske 2 av 10 "vågar" stå för det?
En "riktig" bög ska enligt Qruiser-normen förkasta sin sexualitet minst en gång per dag för att framstå som "bra".
Om du hänger dig åt din sexualitet ska du förpassas till livets mörka gränd. Där ska du göra bot under namnet slampa och klockan 03:45 få ett meddelande från någon som "OBS!!! söker inte sex" helt plötsligt "Hej ska vi ses, jag är så jävla kåt!".
Oh Jesu, man of joy.
Bring us, thy children, some salvation.
Amen.

Jag tänkte: Hur många gånger ska jag förkasta mig själv för att bli jag?

Komma ut

Jag har gjort det.
Igen.
Kommit ut alltså.
Denna gång valde jag att inte längre hemlighålla att jag egentligen är norsk.
Det har varit jätteskönt att äntligen få berätta det för alla och vilket stöd jag har fått.
(Tack alla vänner och mamma för er kärlek, jag känner mig SÅ stark i det här beslutet!)
Att komma ut idag var lättare än när jag gjorde det förra gången.
Det känns som att jag har vanan inne.
Jag ska försöka att komma ut med något en gång i månaden.
Jag kom i och för sig ut som en jubelidiot igår kväll (fast det försöker vi förtränga).

Det känns som att jag inte varit hemma på två dygn.
Humana Second Hand har räddat mig lite återigen med fina fynd:
ett par svarta finskor (en storlek för små), en midnattsblå scarf med guldprickar och en kavaj i bomull från Zara som jag ska göra om.
Nu ska jag egentligen leva på 127 kr resten av denna månad (10 dagar till räknat till när nästa utbetalning från CSN skulle ha skett) för att hålla budgeten jag planerat.
You do the math!

Adjöken adjö!

Jag tänkte: Har min tunga varit överallt på din kropp?

Näst sista föreställningen på Operan är avklarad och jag glömde mitt SL-kort på väg dithän.
Jag fick snällt gå hem i 25 minuter.
Det var faktiskt ganska skönt.
Jag fick tid att gå och sjunga för mig själv, bara själv på nattakvisten.
Det gick ganska dåligt ändå.
Dels för att jag aldrig väljer en human tonart till mig själv och dels för att jag inte ens kunde texten till Blackbird. MEN det lilla jag kom ihåg lät troligtvis vackert.
Jag vill ha sommarlov nu?
Jag gick som vanligt också och fantiserade om livet vore fantastiskt som multimiljadär?
Sådär ytligt och tråkigt. Men ändå kanske berikande.
Tänk vad man kunde dansa då. Tänk vad man kunde sjunga då.
Kanske till och med finansiera flera danskompanier!

Efter en spännande fredagskväll och ligga-kvar-i-sängen-morgon på lördagen så for jag hem till Örebro. Likt en jude på väg till ett läger fick jag återigen finna mig med att sitta på golvet vid andra människors bagage. Ja, jag tänker inte betala 43 kr extra för att SJ ska ge mig en sittplats. Jag kanske är dumsnål (och det är inte ens jag som betalar biljetterna) men i ren protest sitter jag då hellre på golvet. Den dagen SJ bestämmer sig för att ge ALLA människor som ska åka på ett tåg plats, och sedan på något sätt kunna säga att ett tåg är fullt (alternativt ALLTID ha en extra vagn där äckliga människor som ska till Västerås kan sitta för sig själva, så kan man koppla av den när man kommer till Västerås så slipper de ta upp alla sittplatser i en timme på väg mot Göteborg. Västeråsare är ett fruktansvärt folkslag!) så kommer jag gladeligen åka tåg jämt. Men fram tills dess väljer jag fan hellre att åka flyg, även fast det är kostsammare för vår miljö.
(Det är till och med billigare att flyga ut i Europa från Stockholm än vad det är att åka 20 mil till Örebro.)

Nåväl, lördagskvällen spenderades med diverse tvillingsyster, hennes vänner och en flaska vin.
Efter att ha kommit in på Örebros ena 25+ställe och ha sett en gammal mellanstadielärare svänga sina lurviga så kände jag att det inte var okej längre. Istället begav jag mig till Stället på hörnet av torget i staden vid slottet på marken i luften mellan träden, drack en gratisöl samt betalade inget inträde och dansade i nån halvtimme i frenetiskt huvudslungande danser till 90-talsmusik jag glömde bort existerar.
Huvudvärken idag beror nog på en kombination av alkohol och staden.
Den här staden ger mig alltid bakfyllor.

Nudes & snake heels

Igår däckade jag tydligen direkt efter att jag stängt käften och slutat prata.
Efter att ha gått upp SJUK tidigt (Tack Christian) kom jag hem för att ladda ner lite folkmusik. Idag har jag presterat bra i skolan och velat döda Lea för hennes relativt nya bomberjacka med leopardprint. Girl, can I have that when you die?
Jag försökte seriöst få med mig Isabella att råna henne efter skolan så att hon fick hennes nya LIMITED EDITION SNEAKERS från Adidas och jag jackan.
Men, som vanligt är folk lite för mesiga för att våga testa "lite nya saker".
Nu ska jag duscha. Tvaga bort smutsen från min annars så rena och oskuldsfulla kropp.

Efter att ha beställt en nattmeny Big Mac, stor cola, stor pommes och garlic dip för andra dagen i rad insåg jag hur jävla synkroniserad man är med människor ibland. I rulltrappan upp från tunnelbanan stod samma korta kille med tygpåse och helskägg som åkte före mig på vägen till Black/White-fest på Kägelbanan.
Där konstaterade jag:
1. Myten om att man kan ha kul utan alkohol inte stämmer.
2. Burlesqueshower kräver mer än lite tuttvippor för att jag ska bli kåt.
Dagen som började så bra med rödvin med Christian i Vanadisparken slutade hemspatserandes med tantmusik i öronen.
Jag är en vampyr jag suger och spyr, och jag har just nu ett jävligt pikärt problem.