Årssammanfattning

Året 2008 blev ju inte direkt nådens år.
Snarare fram-och-tillbaka-året med en hel del liv och rörelse (yay, jag känner att jag lever).
Det var året av slampighet deluxe och spenderande av alldeles för mycket pengar.
Lite London, lite musikal, en stor gnutta dans och jävligt mycket besvikelse.
Det var året jag återigen övertygades om det faktum att jag inte är menad att leva i en du-och-jag-rabatt och att jag heller inte kommer kunna ändra mitt ansikte, hur mycket jag än skulle önska att jag kunde det.
2008 blev början på mitt liv som bättre och bättre klädd (och shoppade mig sönder och samman), ett år där jag uppfann min talang att se detaljer och minnas ansikten otroligt bra. Det blev även året då jag lämnade Umeå efter två år, låg med Robert, flyttade till Stockholm, hade HIV-noja och uppträdde i ett fullsatt Globen på Idolfinalen.
Mitt nyårslöfte inför det kommande året, "Det bästa året någonsin!" (Hur många gånger han man sagt det i sitt liv?) borde bli sammanfattat i en mening:

Med dansanta steg tar jag nya hopp mot den ultimata lyckan och tillfredsställelse av Jagets drömbild av sig själv!




2009 ska fan i mig bli ett jävligt bra år!

fuck!

Du vet att jag är en svag människa,
enbart att du hör av dig kommer innebära
att jag kommer ligga där igen.
Blottad, onödigt, svullen och förbannad.
Sårad, vidöppen och jävligt onödig.
Enbart
för att du ska kunna säga
förlåt för hur jag betett mig
av egoistiska skäl

Efter en snabb kalkyl i mitt huvud har jag kommit fram till att ett köpstopp på två månader är det enda rätta. (Annars kommer jag inte ha några sparpengar kvar till sommaren.)
Jag kommer alltså vara köpfri från och med den första januari till den 31 februari.
Det måste ta ett slut, "det", köphetsen.
Den eviga lilla tillfredsställelsen i något nytt, något fint, något blänkande, något jävligt onödigt.
Jag har alla kläder jag kan tänkas behöva; tröjor av alla dess slag, byxor av alla dess slag, jackor av alla dess slag, träningskläder av alla dess slag, skor av alla dess slag, kalsonger av alla dess slag (dock inte en sån där spännande push-upkalsong!) och strumpor av alla dess slag.
Med andra ord behöver jag inte några kläder.
Jag har allt jag behöver i materialistisk synpunkt; en fungerande telefon, en fungerande tv, en fungerande dator.
Med andra ord behöver jag inget hårt (Nåväl... *phnizz*).
Jag behöver ingenting (förutom en pojkvän).
Därför läggs mina pengar i början av det nya året enbart på mat och alkohol.
Oh, how vicious I'm gonna be mot min omgivning.
(Jag ber om ursäkt i förväg!)

Facebook

Say what Girl?

Att återvända

Imorgon återvänder jag till Stockholm.
Mina föräldrar skjutsar upp mig och min syster, numera för evigt omdöpt till Skorpan efter hennes fylleincindenter och uttalanden på juldags natten om att lägga sig med alla kroppsdelar på golvet för att vara i kontakt med jordskorpan för att det snurrade så mycket, och det tackar man ju för.
Juldagen var för övrigt en ganska kul kväll med inledande trång hemmafest och dansande till Pull Shapes och vinglig cykling med högljudd sång till de mer centrala delarna av stan.
Jag hade lovat mig själv att bli en somewhat finare pojke, men det bröts ju lite för några timmar.
Själva utgången i sig var sedan lagom otillfredsställande med 150 kr i entré och inget dansgolv att stimulera sig på.
Annandagen bjöd inte heller på något riktigt kanonutspel då hemgång runt 12 blev lagom efter att åtminstonde ha fått dansat i en timme när Kristin, som helt plötsligt jobbar på Ann-Sofie Back, spelade bra utz utz.
Det mest spännande som hänt under denna vistelse hemma är väl min systers dunderfylla och min egna mystiska Ménage à trois...
Det är på juldagen det händer.
Fy fan!

Det man gör på juldagen:

I någon form av väldig uttråkning försöka komma på vilka kändisar som är med i Let's Dance.

Jag kan hittills gissa mig till Laila Bagge, Hasse Aaro, BlondinBella, "Mojje", Han-som-spelar-Arn-i-Filmerna och "Radiorösten" som FÖRHOPPNINGSVIS är den fantastiska Kitty!

Titta vad jultristessen gör med mig - jag läser prislistan för SL-kort (och blir självklart översvallande förbannad) och funderar på vilka som ska tävla i Let's Dance. Det känns liksom som att botten är nådd!

Äntligen är nästan julafton över.
Även fast jag åt mindre mat än någonsin står den mig upp i halsen.
Jag mår illa.
Nästa år firas inte julen av mig.
Varför ska jag fira en dag som är helt meningslös egentligen?
Det enda det gav oss för 2008 år sedan (according to some) är misär!

Idag är tydligen årets mörkaste dag.
Kul.
Här regnar det, hela tiden.
Örebro gav mig ingenting igår.
Inte ens fylla av en flaska bubbel, en öl, en drink och ett glas rött. Något var allvarligt fel.
Lika fel som att det gamla favoritstället som alltid spelat bra musik var bebott av 18 åringar utan kända namn eller ansikten. Lika fel som att småstadsmentaliteten smög sig på då två killar skulle försöka "driva" med mig över det uppenbara faktumet att jag var bög.
Jag förstår inte vad det är med mig och tydligen ha skrivet BÖG i pannan även om jag inte tilltalat någon eller bara går in i ett rum...
Kan någon förklara varför jag så tydligt skriker bög? (Ärliga kommentarer uppskattas mest.)
Örebro kändes blasé, helt fel och jävligt inskränkt återigen.
Jag levde med förhoppningen om att kvällen skulle bli en annan.
Återigen ska man bli besviken.
Besöken i denna stad kommer bli allt färre efter denna jul känner jag...
Tyvärr mamma och pappa.

Coast to Coast

Min drömresa är en resa jag planerar utföra någon gång innan jag fyllt 30. Helst skulle jag vilja genomföra den innan jag fyllt 25, då är man fortfarande ung och något naiv, men det är högst otroligt att det skulle kunna gå att genomföra.

Nåväl, min drömresa består av en coast to coast resa över USA. Dock inte en vanlig coast to coast. Denna resa ska pågå i minst tre månader och ta sin början på östkusten - New York.

Resan ska genomföras med tre andra, Amanda är en av deltagarna hittills.

Vi skulle alltså börja i New York, kanske i Washington och sedan till New York.

Sedan skulle resan kunna se ut såhär på ett ungefär: Vi skulle åka i en offroad jeep med aircondition och vi skulle försöka korsa så många delstater som möjligt.
Amanda är rädd för att åka i öknen för att hon sett så många zombiefilmer den senaste tiden som utspelar sig där, men jag försöker övertyga henne om att det kan vara fantastiskt att åka genom Colorado och alla öknar.
Några viktiga stopp vore Florida, New Orleans, Nashville, Dallas, Chicago, Las Vegas, sen åka över till mexiko i några dagar, sedan L.A. och till sist landa i San Fransisco.
På vägen skulle vi bo på skabbiga motell

Vi skulle lära känna en massa coola kids i varje stad vi stannade i. Vi skulle dricka en massa amerikansk öl och känna oss väldigt världsvana.

Vi skulle ha på oss roliga hattar i alla dess former. En ny hatt för varje stad. Vi skulle se sånt vi aldrig sett förr: riktiga rednecks, träsk, öken, otäcka insekter, superfeta människor, konstiga människor, gaystrippklubbar (viktigt för Amanda. "Jag vill väl inte ha en tjejröv i ansiktet heller". Jag skulle dock vilja gå in på en strippklubb med kvinnor också. Mest för att få objektifiera dom maximalt och känna mig som en "riktig" karl.).

Vi skulle se snygga killar och snygga tjejer.
Vi skulle ha på oss cowboyboots, skjortor och Raybans. Jag skulle lära mig röka ordentligt och ligga upp och ner i bilen med benen utanför bilrutan och röka. På motellen skulle det finnas sånna där gamla automater som man stoppar i pengar i så att sängarna juckar.
Vi skulle växa otroligt och lära känna oss själva och varandra så till den grad att det inte spelade någon roll om man var naken eller påklädd.
Maximalt liberala och fria.

We would break a heart in every town!

Vi skulle se fantastiska miljöer, landskap och himlar färgade i alla dess tänkbara färger.
Vi skulle sova i sovsäckar under bar himmel och känna hur vi riktigt levde för första gången i våra liv. Det skulle kännas kittlande, fantastiskt förbjudet och vi skulle inte bry oss om några bekymmer.

När vi skulle komma fram till San Francisco efter tre månader ungefär skulle det kännas som världens ände. Det skulle kännas tomt och ensamt. Jag skulle gråta och känna: Vad händer nu?
Sen skulle jag tänka tillbaka på den fantastiska resan, allt vi sett och allt vi gjort, och känna:
Det är inte slut än.
Det är nu jag hittat mig själv, det är nu livet är öppet.

Jag tror jag egentligen inte kan föreställa mig hur fantastisk en sådan resa skulle vara, det vore liksom livets höjdpunkt bara tror jag.

Till Martin:

Skorna är jättesnygga, dom är dock något konstiga i modellen och glappar lite när man går.
Jag tror dock inte att en storlek mindre hade gått då dom är väldigt smala i modellen. (Nu fanns det ju inte heller i mindre storlek än 41, så man tager vad man haver)
Hursomhelst är dom väldigt bra att ha i sommar.
Från det nätta priset av 2100 kr till 400 kr känns skorna som ett kap, och dom är tillräckligt klassiska för att hålla i många säsonger (om man sätter på svarta sulor, vilket jag tänker låta skomakaren göra när jag kommer hem till Örebro på torsdag, han är suverän!)...

Att bråpå det där att vika ut sig i sin blogg (jag slår ett slag för Martins sak)

Jag har jullov, vilket jag nästan faktiskt glömt bort. 3,5 vecka från och med nu, ungefär, på en höft. Jätteskönt.
Det är då man har tid att ligga i badkaret, vara ett våp och spela Dungeon Siege II med jättedålig grafik men vara jätteglad ändå.
(fråga mig inte varför vi har ett handikapphandtag i badrummet, det kanske är byggt så att vem som helst ska kunna bo här? Ett givmilt hus? Ett julhus? Ett vi-tänker-på-alla-och-diskriminerar-ingen-hus? Dom har dock inte tänkt på att isolera väggar och dörrar speciellt bra...)

Idag har jag varit jätteeffektiv.
Beställt nytt VISA-kort, registrerat mig på vårdcentralen, tvättat, strukit alla skjortor jag äger som finns i min garderob just nu i Stockholm och snart även bränt en skiva till Caspar.
Under hela dagen har jag lyssnat/tittat på Musikhjälpen på svt2.
Jag är måttligt avundsjuk på den lilla gayen som fick två låtar skrivna till sig och sin pojkvän av Dilba och Lasse Lindh.
Lasse Lindh-låten framkallade en liten tår i min inre tårkanal.
Aw, the puppy love is in the air!
Fin måndag!

Igår kväll när jag försökte sova fick jag lyssna till en intressant konversation i köket.
Min ena kombo, han som stönar i takt med sin pojkvän, visste inte vad Idol var.
Den andra kombon, han med aspberger som är vaken hela nätterna men sover till 20:00 på kvällarna istället, svarade att det är ett program som pågått i typ sju år i Sverige och att det är väldigt konstigt att han inte har någon aning om vad Idol är.
Pojkvännen till kombo 1 säger att det baseras på American Idol, vilket kombo 1 inte verkar kunna koppla ihop. För han visste ju vad American Idol var, det är ju ett "sånt där program där dom sjunger. Är Idol det där programet som Bert Karlsson var involverad i där dom skulle sjunga och så?"
Nej, det var Fame Factory.
Min frågan är bara - hur kan man missa ett av Sveriges största tv-program även om man inte är intresserad av tv på något sätt?
Går det att leva i en bubbla och undvika det.
Mina kombos är ju helt fantastiskt konstiga. Jag menar, jag säger inte att alla måste veta allt, men det är ju ändå populärkultur liksom. Är det fel av mig att tycka detta är konstigt?


Makes me wanna move even more....

måste hon säga "etta, nölla" på Keno?
Det heter faktiskt nolla.
Och måste hon säga "Kung Käino" med sänkt tonläge och erotisk röst?

Jag är inte kändiskåt, jag råkar bara bli det på gratissprit

Dansa i ett fullsatt Globen och i runda slängar 2,5 miljoner tv-tittare [X]

Gårdagen var något kkkkräjsi. Hej hej alla människor man sett på TV och nu står och pratar med eller säger hej till i korridoren.
Gossip Girl har lite insideskvaller från Idol-världen:

• Sebastian och Ola var de drygaste artisterna på plats.
• Carolina Gynning ÄR snygg
• Alice är sjukt liten
• "Idolerna" snackar skit om varandar konstant. Med bland annat en tjuvlyssnande Sibel utanför logedörren. Falskhet deluxe?
• Alice var ganska bitter efter första sändningen var över. "Det enda folk har frågat mig den här veckan är: Enligt vår undersökning tror 99% att Kevin kommer vinna, vad tycker du om det?" Stackars Alice.
• Bög-Jesper var inte speciellt snygg.
• Snygg-Robin var väldigt stirrig av sig, och fruktansvärt tystlåten.
  
• Johan Palm var bara liten och jag förstår inte hysterin kring honom fortfarande?! Han var dock väldigt trevlig.
• Enligt make-upartisten som sminkade mig har jag, citat "fantastiskt vackra och långa ögonfransar " Synd bara att dom är spikraka.
• Peter Jihde är inte så rar och trevlig som man tror. Divig och ganska dryg faktiskt. ALLT ÄR PÅ TV ÄR INTE SANT (omg, jag väcks upp ur mina skeva världsbilder)
  

Nåväl, efter Globen blev det taxi in till stan för att försöka ta sig in på efterfesten på Ambasadeur. Väl där står vi och väntar på Ida och Natasha som flörtat/pratat-med-Daniel-Carlsson-hela-kvällen-för-att-dom-var-jävligt-avklädda som anländer i en Idolbil med den mannen och Carin Da Silva (som för övrigt är väldigt snygg också). De kliver självklart rakt in och ignorerar oss till följd av extremt grova svordomar av denne skribent. Micke (som är begåvad med en gudomlig talang för att mingla) pratar lite med vakten igen som tar dit en kvinna i silverjacka (viktigt med detaljer för att göra berättelser mer spännande).
Micke säger: Hej, vi har dansat i Globen ikväll *visar badgen med Idol - Dansare, Crew på* och vill gärna komma in...
Kvinnan i silverjacka (som troligtvis är någon slags ansvarig för dörren) säger:
"Ja men det var väl ni som kom i bilen nyss, självklart ska dansarna komma in. VÄLKOMNA!"
(Detta efter att vi blivit nekade två gånger av vakter som står bredvid)
Där glider jag själv, Micke (thank you Lord for his mouth and tounge of silver), Johan (som var trevlig hela kvällen) och Robin in på ett bananskal och får framför oss tre bord fulla med gratis champagne. Man bockar och bugar säger vi och tar för oss av livets härligheter.
Pratade med Tele2Therese halva kvällen som var en fantastiskt trevlig kvinna som tyckte att jag var väldigt snygg och en perfekt bög som hon inte kunde förstå var singel.
Detta ledde till två misslyckade försök att ragga upp två olika män i slående lika rutiga skjortor.
Tele2Therese säger:
Du har två val här ikväll Oskar. Antingen super du dig jävligt full på gratis sprit eller så ser du till att prata med rätt personer. På det här stället ikväll är det branschfolk inom de flesta branscher, bland annat är Tele2:s högsta chef här ikväll..."
Jag kände, screw the people. Ikväll tar vi alkoholen och får folket på köpet!
Lite senare anlände "det fina folket" (a.k.a alla kändisar) och förgyllde vår tillvaro med sin närvaro.
Själv umgicks jag mest med Moona (Mona, inte sailor Moon, eller moona som i trycka röven mot bilrutan, se bild) that did my hair.

Moona stod innanför några rep och såg till att jag själv fick stå innanför repen och känna mig viktig i några minuter, innan en halvt otrevlig assistent (kvinna med svarta glasögon, se bild) såg till att jag inte fick stå på V.I.P avdelningen längre.

Men jag kände: det var kul så länge det varade. Jag fick åtminstonde prata med Alice lite mer och säga vad jag egentligen tyckte på fyllan; "Du gav mig mer gåshud när du sjöng finallåten än när Kevin gjorde det". Detta plus en bild som kanske kan sammanfatta kvällen något:


Nej, jag är inte kändiskåt. Jag råkar bara bli det på fyllan.
Sorry, kan inte hjälpas denna gång.
(Så inte jag, vilket jag bittert kommer ångra säkert någon dag...)

"Fan Oskar det är typ stopp i hela undervärlden!
Synden straffar sig till slut..."

/Viktoria



Det verkar som att jag kanske måste åka något tidigare till skolan idag ändå...

jag har mött en like i att uttrycka sig som jag vill att man ska uttrycka sig:
"hade jag gillat smileysar hade jag gjort en där efter utropstecknet, dock avskyr jag dem. jag gör ett smile av mina läppar istället även om du inte ser"

Det är liksom lite fint sådär. Lite cheesy. Men ändå fint. Jag gillar cheesyfint.
Ganska mycket.
Det är lite som kitsch, i lagom mängd är det underbart och jag blir som smör - eller ost!

Dagens Inspirationsman

(random latino boy, up and coming, bla bla bla etc etc. Han har mandelformade ögon, därför får han platsa här)

Min självtagna sovmorgon blev ju lagom misslyckad.
Vaknade vid 8 av klockan. Somnade runt 02:30 igår och var helt död när jag vaknade.
Bestämde mig för att ligga kvar i sängen och sova.
Det gick ju inte så bra när man får sms var tredje minut.
Då blir man pigg.
Då var det lika bra att sätta på datorn och försöka och fördriva tid eller kanske bli jättetrött så att man kan sova...
Nåväl, idag väntar ljussättning 13:45, genrep 16 something, föreställning 19:00.
Det var lite lustigt att den fruktade och härliga Jeanette Bolding ringde mig när jag var och kissade 09:07 och frågade ifall jag ville vara någon slags presentatör under föreställningarna i veckan. Det är ju kul att få lite förtroende.
Nu kommer dom säkert ha valt någon annan eftersom att jag inte visar mig i skolan förrän om två timmar ungefär...
Som Viktoria uttryckte sig:
Dampveckan begins!

hur ska vi överleva?
(Eller fan, jag glömmer bort att det är kul med föreställning!)

(Jag kommer säkert uppfattas som stötande igen, men är det inte det vi egentligen tycker är så fantastiskt med mig?)

And so a sunday passes by, och jag konstaterar att inte mycket har hänt sedan sist.
Jag har kanske skaffat mig en moral helt plötsligt.
Jag är trött på att vara second stringer, töm-och-glöm i alla mina hål.
Hur får man någon annan att inse att det är bättre att försöka rädda sin relation än att ligga med mig en gång, ångra sig och leva med ångesten resten av sitt liv?
Jag försöker, men det går liksom inte.
Mina försök till hans självhjälp verkar vara förgäves.
"Jag vet hur det kommer sluta!" biter liksom inte.
Han är leds på att inte vara förälskad, han är bara kär.
Han är leds på att vara för grov och hans pojkvän för trång.
Då tar man mig istället. In med Oskar. In för att skapa lite love.
Lite nukanjagglömmaattjaginteharenbrarelationsomjagkanskeförstörtotaltomjaggördetta.
Jag vill inte ha din misslyckade relation och din för grova kuk.
Jag vill ha det du är så trött på.
Skillnaden mellan förälskelse och kärlek, är det när vardagen börjar krypa på och man inser att livet inte är så mycket roligare än såhär? När man inte längre ligger tre gånger om dagen och passionerat utbyter blickar eller kyssar på offentliga platser?
Är det när man inte vill lämna någon för att man är kär, men samtidigt måste vara med någon annan för att få vara förälskad?
Är inte förälskelsen då egentligen bara det fysiska?

Lisa Nilsson har en gång skrivit:
Du gjorde det igen, alldeles nyss.
Du sa det där man aldrig får säga.
Du sa det till mig, det outhärdligt hänsynslöst förbjudna.
Du sa: Jag älskar dig!

Nej, jag vill inte vara förälskad, jag vill vara kär. Det vill nog du med innerst inne...

Update angående 65 kg:
Jag väger återigen 69 kg.
Teorin för den drastiska målvikten är denna:
Ingen vätska i kroppen vid vägning, ingen mat i kroppen vid vägning.


Undra om det är värt att försöka vara vaken och titta på Britneydokumentären, som Lea igår döpte till "Årets händelse!"?

65

Nyss hände något jättekonstigt.
Antingen är det för att jag är somewhat full eller jättebakis eller så är det så att mina ögon lurar mig på grund av sömnbristen de senaste dygnen, men när jag hade bajsat klart förut ställde jag mig på vågen.
Vad ser jag?
65 kg.
VADÅ 65 KG?
Jag har aldrig vägt 65 kg?!
65 kg har varit vikten jag pratat om i flera år, eller tänkt på åtminstonde. Det är där jag ska ligga med tanke på min längd och kroppsform. Senast i natt pratade vi om kroppsformer och jag konstaterade även att storlek 46 på byxor är något för stort på mig numera.
Helt plötsligt vägde jag 65 kg, och har kanske storlek 44 i byxor.
Jag har nått gränsen, målet. Gud vad jag borde känna mig lyckligare?!
Nu måste jag äta McDonalds idag för att inte avlida och känna att det här på något sätt skulle vara en ätstörning som yttrar sig. (De senaste dagarna har jag ätit pizza, baconkorv, chips och godis, så troligtvis är väl detta inte fallet....)
MEN ÄNDÅ!

(troligtvis visar vågen fel eftersom att det är en såndär vanlig dålig våg. Om den varit digital hade jag kännt mig säkrare på min sak... det hade varit bättre. Hursomhelst måste jag ta ett kort på den senare för att dokumentera fakta!)

snart 30 timmar

av vakenhet.
Helt sinnessjukt. Detta är värre än Arvikafestivaler och dylikt.
Värre än diverse 13-timmars-repetitioner i Umeå.
Igår hade jag dansklasser som vanligt hela dagen. Åkte hem i tre timmar, tillbaka till skolan för att repetera klart Lussespexet som gick av stapeln 09:00 i morse.
Jag sov ungefär 15 minuter någon gång mellan 05:30-06:30 i morse.
Jag känner mig som ett dampande zombiebarn som inte vet var han ska ta vägen.
Nu blir det hetsätning av Sushi och sedan i säng, för att förhoppningsvis få 5,5 timmars sömn innan skolfest vankas. Oh Lord have mercy on Me!

Onsdag

Idag är det onsdag.
På fredag ska jag på lägenhetsvisning för en trea i Spånga. (Bättre än inneboende!)
Jag har rethosta, inte kul. Jag får huvudvärk av det. För att stävja detta ska jag nu göra en fruktsallad och äta glass till.
Hejdå dagboken.
Här får du en man att titta på.


(Jag vet inte vad jag tycker om honom egentligen. Men han är fin i alla fall.)

Som vanligt förstår vi oss inte på män

(Vi låter min konversationsmedlem vara anonym för allas bästa)

Oskar säger:
börja om som i: vi börjar om denna konversation från noll ELLER vi börjar om någon slags relation (vänskaplig eller inte) IRL?

XX säger:
denna konversationen


Jag känner:
Vadå denna konversationen? Den har varit död sen du trängde in i min röv och inte ville träffa mig igen eftersom att det alltid kom något hinder i vägen. Vad ger en jävla MSN-konversation?

Marcus tycker: (inte samma konverserare)
blow them, ride them, dump them


MEN LIKSOM, NEJ.
Jag kräver svar på frågor jag ställer. Vettiga svar. Inte bara skriva till mig när man är full eller försöker vara artig bara för att.
Ska det va så ska det väl va?

Dagens Inspirationsman

Den något tråkiga och välanvända (!) Ash Stymest
(Mest bara för att jag undrar om Hedi Slimane ligger med alla unga pojkar han för fram mot toppen?)