29.3.09

jaja, min dator har valt att inte fungera som den ska igen, dock hoppas jag att Daniel råder bot på detta idag så att den är i min famn imorgon igen.
Förra veckoslutet, vi räknar onsdag och framåt, var riktigt trevlig.
Läderbyxor, Cullbergsträning, "gratis" sprit, bekräftelse på att jag faktiskt KOMMER ha en lägenhet på Hälsingegatan med nyrenoverat badrum och kök i mitten av maj, bakisskakis som FAN just nu, träffa tvillingsyster.
Nu ska jag börja skriva en lista på alla saker jag kommer behöva i lägenheten. Det bästa är att jag troligtvis inte kommer behöva köpa några möbler heller eftersom att allt jag behöver finns i fin kvalitet och helt gratis hemma i Örebro.
Woop the fucking hoo!

22.3.09

"Det blir liksom på mina villkor och det är inte okej. Jag är rädd om dig och känner att jag redan gjort dig illa. Jag har svårt att hålla ihop alla relationer just nu"
Jag vet inte om det var fredagens lilla dipp som gjorde det, eller om det var att få dansa utomhus mot Trafficking på Medis, men igår hade jag vänner igen.
Två norska sådana, och en Ulrika. Det tackade jag för!
Började alltså dagen med att dansa på Medis på en manifestation mot Trafficking.
Detta följdes av lite fönstershopping på söder (hittade SJUKT fina boots jag vill ha från Beyond Retro, ska jag köpa eller inte???? eeeh *ångest*), sedan hem med dusch och lite mat.
Till Stureplan för att möta upp och gå på bio med Ina och Benedicte. Jag ville se Watchmen, de ville inte se något. Slutade med att vi begav oss till söder för att dricka öl istället.
När vi står mellan tre pubar ser vi helt plötsligt en halvspringandes och superglad Salla.
Salla och Levi skulle också dricka öl, så vi slog våra påsar ihop och satte oss på La Cuccaracha 18:00 för att inmundiga livets essens.
Ulrika skickade ett meddelande och bjöd in mig till Guds Hage för lite förfest, så dit begav vi oss efter att ha druckit oss några öl och ätit oss lite Tapas (maten på La Cuccaracha rekommenderas STARKT!). Där stannade vi en timme, och drog sedan tillbaka till vår nyfunne vän Jonathan the Bartender. Han lovade oss en gratis drink och shot ifall vi kom tillbaka och köpte en drink till.
Vi tänkte: ett erbjudande vi inte kan vara utan.
Gick tillbaka, drack vår sprit på 30 minuter och dansade lite på nedervåningen bland uteslutande latinos av både manligt och kvinnligt kön. Männen var _SÅ_ slemmiga och jag fick självklart aggera stirra-på-äckliga-män-som-rör-mina-tjejkompisar-killen.
Latinobrudarna såg ut att komma från Mexiko. De hade långa röda klor, lite hull och för tighta kläder.
Jag kände att det räckte vid 00 och drog således hem.
Nu har jag varit tillräckligt ospännande och skrivit ned detta.
Idag är det söndag och jag har inget att göra.

20.3.09

Just exakt nu tror jag att jag upplever det man talar om så ofta:
den totala ensamheten man upplever omgiven av en miljon människor.
Känslan av att vara solo i en stad av åtminstone duo.
Jag tänkte redan i eftermiddags att det vore trevligt att hitta på något.
Jag fick som förslag av Daniel att gå ut på Paradise, men det kändes inte rätt. Jag har svårt för large gay crowds.
Istället sitter jag här, småfull på nästan en flaska rött, och känner mig patetisk.
Iordninggjord som en transa i småstad väntandes på RFSL-festen; jag kan ju inte anlända för tidigt, då verkar jag ju desperat.
Perfekt ofixat fixad, till och med med uppböjda ögonfransar.
Dom är ju så raka annars. Jag har hört att dom är jättefina när dom är lite uppböjda, jag tänkte att jag kanske skulle få flörta lite med någon ikväll.
Känna mig lite sedd.
Men nej, istället sitter jag här, iordninggjord som nåt litet småstadsfikus och gråter.
Fixad, redo, kåt och alldeles..., alldeles ensam.
När till och med någon man tror man träffar säger: Jag ska gå hem till min säng och lägga mig nu.
Då känner man hur man liksom försvinner bort. En liten bit i taget.
Bit efter bit betyder man mindre.
En vän kan man aldrig få för mycket av, men jävlar vad man saknar att ha åtminstonde en som hörde av sig...

18.3.09

I morse ringde min husläkare och berättade för mig att mina prover ÄVEN visat svar på att jag haft Campylobakter i min mage.
Jag är den första patient hon stött på inom sitt yrkesverksamma liv som haft både en virus- och en parasitinfektion i kroppen samtidigt. Grattis!

Till på köpet känner jag mig lite bitter just ikväll.
Jag är småfull och har varit på Popcirkus (Maia Hirasawa spelade, och jag grät nästan (som vanligt när hon spelar)) och konstaterar nu att jag dött gaydöden nio år för tidigt. 30 är tydligen den vanliga dödsåldern, jag dör den alltså nu, vid 21 år.
Jag har tydligen blivit okonverserabar på QX, vilket känns... märkligt efter tre års innehav av kontot som lett till många kontakter med olika människor.
God natt

17.3.09

Just nu är det detta som gäller för min del:

Ett lite hårigt bröst och nya multiberlocker

Ringar och armband

Mockajacka

Kärlekskrankt

16.3.09

"Du har haft en annan varelse i magen, du har ju i princip varit gravid!"
Så sant som det är sagt av Josefine, jag har för första gången i mitt liv upplevt en graviditet!
ÅH, allt blir så vackert när man vänder rätt på det.
Till på köpet blev man SMAL av den här graviditeten!!!
Alla fattass mutha's out there måste känna sig extremt avundsjuka på mig.
No slobby fat efter denna graviditet heller, snarare mer slimmat än innan.
Jag känner att detta vore ett perfekt koncept för västvärldskvinnor med tjockisfobi.
Nu när jag tänker tillbaka på det, så kanske de två veckorna av sjukdom gav mig något i alla fall så här i efterhand: det finaste en kvinna, eller man, kan bära på.
Jag känner att det liksom genast gjorde mig mer mogen och ansvarstagande i livet.
Nu ska jag äta kakor.

15.3.09

Känsliga läsare varnas!

Följande länk leder till ett klipp som visar på en form bestraffning/avrättningsmetod som homosexuella män i Iran utsätts för; de har förbundna ögon, är bakbundna och kastas handlöst ner från en byggnad. Om de har tur dör de direkt, vilket ingen av männen i filmen tycks göra.

http://www.iranpressnews.com/source/054628.htm

Detta får mig att inse vikten av ett Pride-tåg återigen. Även fast det alltid känns så spektakligt och upp- och nervänt.
Till på köpet har jag i princip läst ut Tusen Strålande Solar och har redan fått mitt hat mot Sharia och muslimsk extremism påspätt.
(Tilläggas bör väl att mitt förakt mot religion i största allmänhet är ganska stort.)
Gårdagens stora undran:
När blev pop/opera anno 2001 återigen creddigt?
Innebär det här en revival för Fredrik Kempe som soloartist?
Innebär det även att vi skickar ett bidrag till Eurovision som vi tidigare skulle skrattat oss dubbelvikta åt om det kommit från till exempel Uzbekistan?

Jag ryser lite löjligt åt mitt eget engagemang, men vad gör man när den trista lilla nyktra helgdagen gör sig påmind och man faktiskt har tid att fundera över följande istället för att behöva fundera på typ vem ska jag knulla med ikväll?

13.3.09

Titta vad jag haft i min mage:

Giardia Lamblia

"Det är en parasit, som kan orsaka infektioner och lever då i människans tolvfingertarm och tunntarm. Infektionen kan leda till diarré, magkramp, uppstötningar och liknande. Parasiten är vanlig i länder med dålig hygienisk standard eller i varma tropiska eller subtropiska länder.

Till formen ser den ut som ett päron, är 12 - 15 μm lång och 2-4 μm tjock, och har små spröt, flageller, sammanlagt åtta stycken, med vilka den rör sig. Det är en encellig organism men cellen har två kärnor och på mikroskopiska bilder ser det nästan ut som om parasiten skulle ha ögon. Ena sidan av parasiten täcks av en "sugskiva" med vilken parasiten fäster sig på slemhinnans yta."

mmm... päronparasiter!
Alltså, det MÅSTE vara kebaben eller tacosen. Eftersom att den smittar via vatten eller mat.
HA! SOM JAG TRODDE!
Ät aldrig kebab i hötorgshallen! eller tacos tillagad i studenkorridorskök!
Något jag HATAR är lärare som är på dåligt humör.
Om man som elev är på dåligt humör får det inte gå ut över någon.
Men om man som lärare är på dåligt humör kan det gå ut över vem som helst och hur som helst, utan konsekvens eller problem.
Något jag gillar mindre också är läkare som är otydliga.
Mina blodprover visade på "bla bla bla antikroppar, bla bla bla glykos" (typ) som skulle innebära att jag haft en virusinfektion i min mage.
På onsdag ska jag ringa min RIKTIGA husläkare och hoppas att hon har någon form av klart besked över vad jag lidit av. Nu vill jag bara dansa, och jag tänker nog dricka vin imorgon.
Fast bara lite, kanske ett glas.

11.3.09

Saker jag skulle vilja äta just nu:

  • Pasta med parmesanost
  • chevréost
  • getost
  • ost i största allmänhet
  • en cheeseburgare
  • majonnäs
  • leverpastej och saltgurka på en tjock skiva fluffigt, vitt bröd (med lite majonnäs också)
  • en stor blodig oxfilébit
  • varm potatissallad med färska rödbetor, feta ost och yoghurt/vitlök och lime-sås till
  • sushi (både maki och nigiri)
  • friterade räkor
  • marrängswiss
  • mammas nudelsallad
  • potatismuffins med parmesan
  • potatismos med färska örter
  • tunnskuren julskinka med stark skånsk senap
  • en äppelmunk
  • köttbullesmet (alltså ostekt köttfärs med kryddor)
  • en kall korv från Robertssons med majonnäs
  • en pepparkaka med mögelost
  • gravad lax med hovmästarsås
  • en burrito
  • parmaskinka
  • soltorkade tomater i olja
  • en apelsin
Jag har dock inte ätit så mycket de senaste 10 dagarna.
Jag har gått ner tre kilo muskler.
Provsvar på fredag visar om denna utdragna process beror på bakterie i magen eller något liknande.
Jag skulle ALDRIG kunna må så dåligt att jag slutade äta eller på något sätt misshandlade min kropp så att jag fick en ätstörning. Det jag insett mest de senaste dagarna är hur mycket jag älskar mat och inte klarar mig utan det... det är ett under att jag inte är på sjukt dåligt humör hela tiden med tanke på att näringen jag får i mig består av fruktsoppor av olika slag, avslagen Coca Cola och kakor.

10.3.09

Ina berättade nyss att lördagen 28 mars blir vigd åt något FANTASTISKT; Cullbergbaletten vill inleda ett samarbete med Balettakademien och Kungliga Svenska Balettskolan och kommer starta en grupp som kommer få fortlöpande träning på lördagar med kompaniet under två års tid.
Lördagen den 28 blir första tillfället och alltså en audition för att komma in i denna grupp (vad jag fattar som).
Fyrverkerier skjuter inom mig, HÅRT OCH SKONINGSLÖST!
De bombarderar mig med endorfiner.
Det var liksom ungefär något av det mest fantastiska jag kunde höra i hela mitt liv.

JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR AV GLÄDJE!

(och får en sjuk ångest samtidigt)
Är det bara jag eller sjunker botten för varje dag som går? Det tar liksom inte slut.
Det är evigt.
Likväl som jag troligtvis hellre hade dött än att ha en okänd 42 åring sittandes på min rygg så dör jag av skratt över hur märkliga människor är.
Nu har jag varit sjuk sen förra söndagen, och nu måste det fan ta slut.
I morse vaknade jag vid 05:37 av att jag var tvungen att spy ner hela toaletten.
Jag säger: DET FINNS EN GRÄNS!

Så imorgon har jag fått en läkartid. Jag hoppas nästan att det är en bakterie som går att bota med piller, och inte: du är bara magsjuk och måste acceptera det.
För jag accepterar inte sjukdom och svaghet på det här viset.

Ikväll ska jag titta på Martins Vibragera.
Jag hoppas det blir lite trevligt.
Jag behöver lite kultur för att rycka upp mig idag...

9.3.09

I morse hade jag förhoppningsvis de sista sjukdomssymptomen.
Då kräktes jag upp lite pommesfrittesgröt.
Det kom fyra små chunks med pommesgröt.

7.3.09


QX består av människor som alltid försöker använda sig av en ytterst märklig form av omvänd psykologi. Det är nu jag ska försöka att försvara mig själv, skriva ett "Nej det är jag verkligen inte"-meddelande tillbaka. Eller kanske till och med börja känna: "Åh nej, en äldre herre på 53 utger sig för att vara 18 och påstår att jag är äcklig. Jag vill ligga med alla snygga 18 åringar, så jag kan ju inte tåla att en sådan skriver något liknande om mig. Nu mår jag jättedåligt psykiskt."
Hela skuld-fenomenet är något man använder sig flitigt av på QX; Få någon att känna skuld och den gör vad som helst för dig.
Kanske till och med blir benådad av en "18 åring", träffar honom och inser att det är en 53 åring som lurat dig.
Men, J-J har rätt. Jag är ofräsch idag. Lite äcklig faktiskt.
Jag trodde jag kunde spärra den, men det gick inte. Jag blev magsjuk igen.
Återsmitta sig själv är tydligen ganska vanligt om man varit magsjuk.
Att träna två dansklasser igår kanske inte var det bästa jag kunde gjort efter att ha legat sängliggandes i fem dagar. Mjölksyran som vägrade släppa i över 1,5 timme borde ha fått mig att förstå att jag borde gått och satt mig. Men lite äcklig som man är så fortsätter man...

4.3.09

Update angående McDonaldsmåltiden:
Jag har fått behålla all mat.
Ett friskhetstecken måntro?


Under dessa dagar har jag sett fyra filmer:
The Curious tales of Benjamin Button (4 av 5)
Patrik 1,5 (4 av 5)
Tropa de Elite (3 av 5)
Maria Larssons eviga ögonblick (3 av 5).

Medelbetyg till de jag hade högst förväntningar på.
Jag kan faktiskt inte förstå hur Maria Larssons eviga ögonblick kunde få så många guldbaggar.
Jag brukar mäta mina draman i antalet tårar jag fäller, eller åtminstonde; fäller jag en tår är jag berörd på något sätt.
Inga tårar föll för den arma fotograferskan.
Sjukdom dag 5.

Idag mår jag bättre, dock känner man sig lagom sliten efter att inte fått i sig föda på fem dagar.
I would never survive Survivor alltså.
Inte ens med inställningen smal och känd dunkandes i skallen.
Nu ska jag försöka mig på att äta igen.
Nu blev det Big Mac & Co, plusmeny, cheeseburgare OCH garlic dip. Jag menar, om man ändå ska försöka att få igång normal tarmrörelse kan man ju lika gärna göra det med denna mat.
Sen ska mycket fett, salt och socker vara bra när man varit magsjuk enligt vårdguiden och de flesta källor. So here it goes, all or nothing.
Jag hoppas jag får allt att stanna nere!

3.3.09

Uppdatering över sjukdomstillståndet:
Oförändrat.

Dock hoppas vi att Resorb och Imodium plus ska återskapa mig till något slags bra skick till på torsdag.
Det jag ätit idag bestod av fyra fiskbullar och en halv mosad potatis.
Illamåendet blev bara värre.

2.3.09

Dagens lärdom om livet:
Om du blivit matförgiftad (eller vad fan du än blivit) kommer troligtvis din mage tömmas på allt innehåll på något sätt.
Ena dagen från det ena hålet, andra dagen från ett annat.
Det hjälper ju inte heller till att du enbart får i dig flytande föda, om vi säger så...

1.3.09

Igår åt jag tacos hos Viktoria. Qourn. Verkligen långt ifrån lika gott som kött konstaterade jag igen.
Efter det drogs det till Torget och ett försök att dricka lite mer.
Kanske inte något jag skulle gjort?
När jag lagt mig i en varm dubbelsäng kom illamåendet.
Sov mig igenom natten med det.
Vaknade vid 8:54 (en tid jag nästan alltid prickar in dagen efter, brukar vara första gången jag vaknar på morgonen igen då) och kände efter hur illamåendet stod till.
Jo, men där var det igen. Nu värre än på kvällen.
Gick till toaletten för säkerhets skull. Så fort jag slagit upp sitsen spydde jag upp all tacos.
Jag har inte spytt av naturliga skäl på många många år.
Det var något jag gjorde som liten när jag var sjuk.
Det negativa nu, när jag fortfarande mår illa, är att jag inte kan stoppa fingrarna i halsen.
Jag har funnit ytterliggare en negativ sak med att vara bög:
Kräkreflexen är i princip borta.
Bah! Alltid dessa problem...