17.10.10

..och himlen låg skiftande graderad från aprikos till gråblå högst upp.
Som Nordsjös inspirationsexempel i Elle Interiör.
Jag, lynnig.
Du, lite disträ och frånvarande som vanligt.
När jag tänker på dig så kan jag inte råka bli att känna mig melankoliskt glad.
Jag känner hur det väller fram inom mig, fyller upp ända till tårkanalerna.
Det stannar där.
Men det känns fantastiskt.

Det är mörkt ute nu. Tända ljus och minusgrader.
Kanalen rinner över.
Gud vad jag älskar att leva,
och gud vad jag älskar dig.

No comments: