"Jag står för allt jag gjort" ringer i mina högtalare.
"Jag flyger högt och jag tar aldrig mark".
Avverkan har börjat igen, på gott och ont.

Ringde T igår eftersom att han sms:ade och bad mig.
Dumt gjort?
Han har aldrig låtit så vän och försiktig någonsin tror jag.
"Ring mig när du kommer tillbaka till Stockholm då..."

En örfil, en kram. "Det är det du kommer få" försöker jag självklart att inbilla mig själv, medan jag vet att det kommer bli mycket mer än så.