Jag hatar din otvivelaktiga charm.
Jag hatar att jag Å andra sidan är spontan och befriande knäpp på ett ytterst positivt sätt.
Några ord från mig hade ändrat på allt.
Ord jag skulle gissat mig till.
Yttrat utan att veta att de skulle yttras.
Då hade det blivit rätt.
Då hade jag spontant och befriande knäppt legat där svettig och post-kåt.
Otillräckligt tillräcklig.
Helt rätt. Men självklart helt fel.
Man är ju så glad över att vara ensam. Njuter av livet.
Känner att man vill vara lite fri ett tag.
Fattade jag inte att jag självklart bara var ett jävligt bra hål att fylla; En fantastisk älskare. Den enda roll jag spelar med bravur?
Absolut gjorde jag det.

Jag hatade verkligen din otvivelaktiga charm.
Jag hatade den så mycket att den var överrumplande total.