Relationers varande

"jag har liksom aldrig... dejtat nån som det tagit slut med... som man sen träffat igen och kunnat prata med"

Varför är det så egentligen? Jag har verkligen inget svar själv, men det har ju verkligen stämt i de flesta fall för mig också.
(Om man haft en relation med någon är det en annan sak, då pratar man oftast lite iallafall.)

Är det för att man är rädd att man faktiskt kanske var fel person? Rädd för att man själv (God forbid) gjorde något som var olämpligt för att personen skulle välja någon annan?
Eller så är det kanske bara så att det helt enkelt rann ut i sanden och att man inte kände tillräckligt för varandra i slutänden?

Jag själv är sjukt dålig på att välja rätt killar och det är ju sant som "man" säger:
Man ska inte ha sex på första daten.
Har man det verkar det rinna ut i sanden ganska så fort. Spänningen har försvunnit.
Jag, och de flesta andra killar, borde verkligen sluta träffa folk såhär.