Umeå är misär (vilket jag uttryckte högljutt och välartikulerat till folk som stod runt omkring mig flertalet gånger igår).
När man inte kommer in på krogen för att kön är för lång vid 23:40 blir man arg.
När man får stå i 5 minusgrader i utgångskläder (inte anpassade för klimatet) blir man arg.
När man får ge upp sitt köande för att SPRINGA till en bil för att kunna värma sig i 20 minuter blir man arg.
När man åkt runt i bilen i 15 minuter och inser att kön är borta gör man ett nytt försök och kastar sig handlöst ur bilen för att kunna komma in.

Då blir man glad.
Då kliver man rakt in och ignorerar nästan vakter och folk. (Man glömmer till och med bort att man tagit ut pengar så att man ska kunna betala entrén.)
Då upptäcker man sin vän som inmundigat ALLDELES för mycket alkohol och är ganska ledlös i kroppen.
Då blir man ganska nykter och är småbarnsförälder i 1,5 timma.
Det hela slutar med att man bjuds på alkohol och blir sjukt full när man kommer hem, däckar med datorn bredvid sig i sängen.
Umeå ÄR misär