Efter att ha sett I taket lyser stjärnorna på Filmstaden Sergel på hötorget kunde jag konstatera två (2) saker:

1. gå aldrig till den biografen, risken att din filmupplevelse förstörs på grund av empatilösa människor under 18 är överhängande. Jag ska försöka att skriva till SF och be dom införa en ny regel på alla biografer i landet: Alla filmer som inte är familjekomedier, eller komedier eller animerade barnfilmer ska ha en åldersgräns på 18 år eftersom att (självklart en grov generalisering) ingen under 18 har utvecklat tillräckligt med empati för att förstå film eller andra människor och deras vilja att faktiskt vilja SE filmen man betalat 95 kr för att titta på.
2. Gud vad jag är glad att jag 1. inte har en mamma döende i cancer, 2. inte är 14, 3. önskar att jag kom ut tidigare så att jag hade haft något slags kallat "liv" när jag var 14.
   Det jag relaterade mest till var när Jenna står ensam mot en bokhylla med en folköl i handen och ser bortkommen ut. De flesta gånger jag försökte att vistas någon annanstans än utanför mitt pojkrum, läsandes serietidningar eller rita, på exempelvis en fest slutade det med att jag gick hem efter att ha blivit kallad bögjävel av någon.

Nu var inte detta menat att bli ett klagande inlägg, kvällen slutade ändå fantastiskt med ett frieri från ett berusat Kalmar. Med ens sprider sig en kittlande, livrädd känsla i min kropp...