Wining

Jag är lite less. Lite på allt möjligt.
Det går inte att förklara.
Skolan är kul.
Vardagen börjar komma.
Det är höst (jag vill INTE ha regn. Det får gärna bli kallare för varma tröjor och halsdukar, men INTE regn).
Jag är nog mest less på att vara "en i mängden".
Jag tänker inte vara någon "en i mängden" hos multidejtande skåningar som egentligen bara vill knulla. Det känns som att jag börjar komma ifrån allt det där mer och mer.
Sanna klagade idag på att det tog henne tre år att hitta en kille.
"Ni hittade ju kk:s efter en vecka".
Snarare tre dagar för vissa... (inte mig)
Det är ganska ledsamt, eller nej. Jag blir faktiskt ganska förbannad när man inser hur utbytbar man egentligen är. Jag betyder inte ett skit för multidejtande skåningar. Jag betydde något för någon som egentligen är lite smått asig, lite som jag egentligen också är. Jag försöker att koppla bort det, och det är jättebra och har gått jättebra i exakt två veckor nu (bra jobbat!).
Men samtidigt, åhvaddetvoresköntattvaralitehöstkär!
Jag tror på tanken att jag nu ska bli ihopparad med någon som någon i min klass känner. Det vore så himla mysigt och filmiskt och fint.
Oskar känner: BITTEROSKAR ÄR NÄSTAN TILLBAKA!
Jag känner det komma lite krypandes - höstbitterheten.
Come to daddy!