Örebro

Jag hade trott att det skulle bli avslappnat att komma hem. Det blev det ju, till en viss del.
Igår fick jag se en freakshow av dragkings, whitetrashlantisar med påmålade streckögonbryn och jeanskjolar och en liten skara människor som ansåg sig vara "queer" i denna stad (likt Umeå var alla män utom fem heterosexuella (på ett ungefär)).
Idag blev jag hotad, fuck U-fingrad och almost nedslagen av en kille som ansåg att jag "sög in honom". Sög in what?
Han tyckte att jag flörtade med honom och hotade mig. Frida, den fantastiska kvinnan, gick emellan och räddade mitt skinn. Räddade mig. Jag, som aldrig ansett mig behöva vara rädd för heterovåldsmän, nazitrash eller hatfolk, fick helt plötsligt se sig som utsatt och livrädd.
Ganska obehagligt.
Och man får sig en tankeställare. Övrig familj hade nog inte så fel när vi igår diskuterade temat "var rädd om dig"...