Någon hör bön!
Igår hade jag en fantastiskt trevlig dag.
Stötte på Josefine på stan, hemkommen från Irland efter ett år. Vi konstaterade att det var nästan exakt ett år sedan vi sågs sist.
Åkte till myrorna ihop, jag fyndade en fantastisk tigertröja i guld och svart och hon ett par fantastiska shorts, och fikade lite. Vi förfestade ihop lite senare med lite annat folk och drog sedan ut till Örebros enda queerklubb Kiss Kiss Bang Bang! (Något man lärde sig i Umeå är att de enda som är queer egentligen på stället är fyra-fem bögar och flatDJ:n som ser ut som en jättesnygg kille med bröst som spelar bra musik).
Vi hann prata ganska mycket om hösten, och om dans.
Josefine är en av få människor jag känner som har en kropp direkt skapt för dans.
Hennes linjer och ben är fantastiska.
Hon har en naturligt sjuk utåtvridning och hennes fötter är skapta för att göra tendu:er.
Tyvärr sätter hennes egen ovilja och hennes benhinnor stopp för henne.
MEN, jag ska allt se till att få henne dansandes i höst då hon flyttar till Stockholm. Hon kommer vara ett självklart val av deltagare till en av mina koreografier. Något hon sa att hon mer än gärna ställer upp på.
My God den kvinnan alltså.
(Till på köpet har hon världens sötaste pojkvän och klär sig fantastiskt)