Jag känner mig sådär barnsligt nyförälskad.
Nej det har ingenting med någon människa att göra.
Idag känns livet bara helt enkelt och glatt som när man är nyförälskad.
Solen skiner.

And to top it all lyssnar jag på en av de vackraste kärleksförklaringarna som framförst på en Broadwayscen någonsin. (titta på interludet före för att förstå handlingen något bättre)

[Fabrizio]

The day we meet,
The way you lean against the wind,
And do not know that you are beautiful,
Or that anyone is watching you,
This is what I see.

And I notice how you hunger for surprise,
And do not think that you are tall enough,
Like you’re standing on a mountainside alone,
This is what I see.

Ohhh…
You’re not alone.

Now I see as I have never seen before.
Since that moment in the square,
When you’re hat is carried in the air,
Just so you can chase it,
Just so I can be there,
This is how I know,
This is what I see,
This is love to me.