Jag har blivit dålig på att blogga känner jag, väldigt. Eller rättare sagt det går i vågor. När jag känner att jag har något (ganska) vettigt att säga så säger jag det, annars är jag tyst (vilket är en stor skillnad mot mig i verkligheten).
Idag hade jag en tenta på Laryns (strupen); olika muskler, latinska ord för muskler/brosk/ben, funktioner för muskler/brosk/ben. Det gick åt helvete.
På min sånglektion sa Johanna att hon förväntade sig höga poäng av mig,
och under provets gång frågade jag en fråga varpå hon svarar:
"Det där fixar ju du hur lätt som helst! *blink blink*."
Jag: ....

Kvinnan verkar ha väldigt höga tankar om mig (eller nåt), vilket jag även kommenterade angående det första påståendet hon sa. Då sa hon: Ja, det ska man väl ha om folk?
Jag: njae, eeh... varför då? Jag har ju mer att bevisa om du tycker att jag är dålig...
Vilket stämmer, och lite så har det kännts i ungefär ett år tycker jag. Sångmässigt går det framåt hela tiden, men det känns som att jag tas för givet väldigt ofta (särskilt när det kommer till "dansgrenarna" av vår utbildning). Jag har ALDRIG fått en positiv kommentar på våra lektion i rörelse (som i princip är modern improvisation), ALDRIG!

Jag vet inte om de hatar det jag jämt gör, eller om de inte anser att det är speciellt bra.
Jag känner själv åtminstonde att jag gått framåt ganska mycket och har lättare för att uttrycka känslor med min kropp i rörelse än jag hade för ett halvår sen, ändå var jag en av fyra som inte fick en enda komplimang förra fredagen. Jag hoppsa VERKLIGEN att de gillar det vi gör på fredag med vår komposition. Annars måste jag fråga henne vad jag egentligen måste göra för att de (Johanna och min danslärare Anna-Karin) ska tycka att jag är bra...

[Nu tänkte jag skriva att detta är ointressant för utomstående, men det gör jag inte. Man ska inte nedvärdera det man skrivit. Det betyder något, annars hade man aldrig skrivit det!]