Det är faktiskt min rätt och (anser jag) skyldighet att skildra händelser så autentiskt som möjligt.
Jag tycker det är betydligt mer intressant med folk som vågar skildra det naturliga, skriva om den rosa elefanten i det blå skåpet i bloggrummen.
Det skrivna språket är så mycket mer intressant som blottläggande, utelämnande och så vardagsrealistiskt som möjligt.
So what om en sats smakar bra? So what om det är skönt att faktiskt bajsa och få ur sig det man bär runt på i tarmarna(jag gör det nu)?
Jag tycker det spelar roll. Jag tycker det skildrar livet mer realistiskt.
Mer realistiskt än någon halvkass modebloggare skildrar ett liv, eller en journaliststudent skriver inne och ute-listor.
Det säger mer om människor som vågar än människor som inte.
Jag läser hellre hur någon i detalj beskriver en kärleksakt än hur någon tafatt försöker att vara poetisk.
Det är det intressanta man ska dela med sig av. (Sedan tycker ju vissa att det "intressanta" inte ligger i det detaljrika, men man bör ju vara medveten om den utelämning jag sysslar med när jag skriver denna blogg.)
Jag delar med mig för fullt och det är ju det provokativa som gör att man blir ihågkommen.
Skitsamma om det rör sig om sperma, det om något är ju det mest naturliga man kan producera som man.
Det är i det vardagliga poesin ligger. Det är i kärleksakten det finns.