Näst sista föreställningen på Operan är avklarad och jag glömde mitt SL-kort på väg dithän.
Jag fick snällt gå hem i 25 minuter.
Det var faktiskt ganska skönt.
Jag fick tid att gå och sjunga för mig själv, bara själv på nattakvisten.
Det gick ganska dåligt ändå.
Dels för att jag aldrig väljer en human tonart till mig själv och dels för att jag inte ens kunde texten till Blackbird. MEN det lilla jag kom ihåg lät troligtvis vackert.
Jag vill ha sommarlov nu?
Jag gick som vanligt också och fantiserade om livet vore fantastiskt som multimiljadär?
Sådär ytligt och tråkigt. Men ändå kanske berikande.
Tänk vad man kunde dansa då. Tänk vad man kunde sjunga då.
Kanske till och med finansiera flera danskompanier!