Är det bara jag, eller har folk helt plötsligt börjat gifta sig och skaffa barn till höger och vänster?
Jag menar alltså gamla klasskamrater man följde jämsides med under hela grundskoletiden.
Är det nu jag ska börja få lite ångest över att jag är bög och lever DET LYCKLIGA LIVET I STOCKHOLM? (observera ironin)
Alla som gifter sig är kvinnor... skaffa barn är det hittills bara kvinnor som lyckats med också.
Jag känner nästan hur mina egna äggstockar börjar ticka.
Jag känner hur min livmoder talar till mig genom kött och bäckenbottenben.
Jag tänkte: Är det här livet slutar? Är det här livet börjar delas upp i den heterosexuella småtrivseln och det flambyoanta homosexlivet - Där man vägrar barn och är färdigknullad vid 23.
Ja visst, det är ju bara ett val jag kan göra tänker du nu.
Men ack så fel du har. Det är inte ett val. Det är min födslolast eller min ständiga nemesis. Att födas med penis ska inte vara lätt ser du. Då ska man våndas över de orättvisor man går mist om. Slitandes mellan mina äggstockar och den drömska familjehägringen väntar något limbo.
Ett mellanting, där jag åtminstone först och främst skulle behöva lära mig att älska lite mer.
Nu ska jag lyssna på Eva Dahlgren och förkovra mig i lesbiska tankebanor.