Den var fantastisk, simply fantastisk. Jag grät nästan tre gånger, fick gåshud när bröllopsklänningen från Westwood visades första gången. Jag fick gåshud nästan hela tiden.
Sorgligt, klyschigt romantiskt, fantastiska kläder (kommer ALLA ha bälten i midjan på ALLT nu?). Det var helt enkelt underbart.
Sex and the city fick mig återigen att vilja leva Sex and the city. The City. THE city.
Åh, New York New York varför fattas du mig?
När jag aldrig ens satt min fot där, när jag aldrig ens andats din luft eller smakat din säd...
Jag vet var jag måste åka, jag har vetat det länge, jag fick det bara bekräftat. Ikväll, för alltid.

(jag hatar att låta så fantastiskt upprymd över en film...)