Europride är över. Gudarna prisar, lovsånger sjunges av högerextremister. Hatande homogays är glada över att återigen få kunna slappna av och känna sig som en vanlig människa utan en massa fokus på sig. Denna underbara, hatade och prisade hyllning till sodomiter i form av ett kärlekståg slingrande sig genom huvudstadens gator och torg. Det är väldigt speciellt att gå. Det är det.
En tår letade sig mot det nedre högra ögonlocket när jag tog de första tre stegen. Att vara tvungen att gå genom en stad med andra likasinnade för att behöva bevisa att man står för kärlek åt alla är ju hemskt, konstigt, förjävligt och underbart sjukt. Det kändes nästan mest påtagligt utanför Kulturhuset där människor flockades i klungor i fönsterfasaden för att få se ett spektakel.
Jag ställde mig frågan: Vilka är det som är freaksen egentligen?

Hur som helst återgår väl det mesta till det normala efter att vi fått ha vårat lilla utspel.