Idag är det den första Augusti.
Imorgon är det anniversary med Tommy (jag tror det var den andra augusti vi sågs?).
Jag är lite bitter. Jag är den enda i min familj som ÅTERIGEN inte kommer att ha haft någon riktig semester på sommaren. Detta blir ett hattrick. Tredje sommaren i rad utan någon riktig semester med sol och bad, faktiskt.
Det känns jävligt surt.

Pappa: vi har faktiskt jobbat och slitigt i ett år, det är klart att det har varit skönt med utlandssemester och sol och bad.

Jag: Ja, och det har inte jag gjort eller? Jag har faktiskt pluggat heltid i ett års tid, och jag har inte varit utomlands på tre år (okej, vi räknar inte resan till L.A. i Oktober förra året, det var ett besök hos min syster och vi badade och solade bara två dagar.) för att enbart sola, bada, äta och dricka gott.

Pappa: Nej, det har du ju rätt i...

Jag: JA! Jag vill fan också ha semester. Vad har jag gjort i sommar? De första två veckorna var det dåligt väder, tredje och fjärde veckan hade jag audition, sen började jag jobba den femte veckan. Nu har jag jobbat i fyra veckor och ska jobba i två till, sen börjar skolan direkt efter jag jobbat klart! Jag tycker faktiskt att jag är förtjänt av en semester med sol och bad också...
Jag har ju faktiskt haft milda eller grava vinterdepressioner de senaste två vintrarna, vad har det berott på? JO, jag har inte varit utomlands de somrarna eller ens kunnat sola och bada i Sverige för att det varit dåligt väder alternativt jag har jobbat hela somrarna...

Pappa: självklart är du det, men förhoppningsvis så kommer det gå i ett högt tempo i höst och vinter så att du inte kommer tänka på det!

Jag: det är ju just då man kommer vara i stort behov av att haft en RIKTIG semester...

Pappa: Vi får börja fundera på nästa sommar då....

NÄSTA SOMMAR?????
VADÅ NÄSTA SOMMAR?
Jag vill faktiskt ha ett riktigt sommarlov också. Men nej, det får jag inte. För jag prioriterar mitt sceniska liv, fattig kulturarbetare utan lov måste jobba på somrarna för att kunna leva någorlunda normalt när terminerna börjar. Jag är inte bitter över att jag prioriterar två sceniska utbildningar på fem år, men jag är bitter över min familjs oförstånd till att jag faktiskt OCKSÅ "jobbar" och "sliter" heltid som de också gör. Jag åker inte på semester. För jag har inte råd. Och eftersom att jag är vuxen och student så är det ju likställt med att jag MÅSTE jobba hela somrarna. Åh vad jag är trött på att klassas som vuxen (som får pengar varje månad av mamma och pappa för att överleva)...
Jag är bitter över mina grava oekonomiska gener som kommer från????
Jag fantiserar om pengar, pengar, uppsägning från sommarjobb, dra två veckor till New York, köpa egen lägenhet mitt i stan...