Köpte det nya gaymagasinet Dorian idag. 59 ovärda kronor.

För det första ser det ut som att ordet Dorian på framsidan är skrivet med sperma (jag vill inte ha skrift i sperma).

För det andra var modereportagen fula (uteslutande kläder från D&G) (det var tre reportage, de borde kunnat ha med fler!).

För det tredje framförde man åsikter, återigen, om öppna förhållanden och att svenska bögar borde vara mer frisläppta och (citat) "ta av sig tröjan på dansgolvet". VAD är det som skulle vara så himla snyggt med att folk tog av sig tröjan på dansgolvet? Handlar inte det enbart om ett uppmärksamhetssuktande beteende av typen "jag kanske duger mer nu när folk får se mina magmuskler"? Det är ett otroligt uttjatat ämne att polygami och öppna förhållanden vore bättre som norm enbart för att man på något sätt (känns det som) MÅSTE vara uppseendeväckande och motsätta sig heteronormativa "förhållanden" (jag lever fortfarande med tron om tvåsamhet, jag vet; jag tillhör ett utdött folkslag).

För det fjärde var det otroligt många tryckfel som dubblade meningar och felskrivningar av namn som gjorde det svårt att följa dialogdebatten om potenshöjande medel (den dagen den sorgen...).

För det femte var det minimalt med text. JAG VILL HA TEXT I ETT MAGASIN. Jag skulle snarare kalla det första magasinet som en blädderbok för spädbarn.

Det som var bra med magasinet var bilderna man snott från Peter Berlin för att påvisa vilken stor gayikon han var (kunde man inte även då inkluderat ett reportage om honom eller dylikt för oss som inte har en aning om vem han är?). Porrfilmsestetiken från 70-talet har alltid attraherat mig med de lite lummiga färgerna och naturligt fina könsbuskar.

Självklart kommer jag att fortsätta köpa tidningen som den duktiga, suktande, unga man jag är... (läs: bög)