dagen har flytit på bra (känns som en mening jag använder ofta), men det stämmer.
Kör i morse, gick bra, kunde låttexterna NÄSTAN felfritt.
Sen stack jag ut och sprang för att sen äta en vääääääldigt välbehövlig lunch.
Efter lunch blev jag och Ulrika regisserade när vi övade balkongscenen i West Side Story. Mot slutet när vi mer eller mindre improviserar vrålar helt plötsligt vår kära teaterpedagog och regissör: KYSSEN KYSSEN KYSSEN KYSSEN!!!! varpå jag och Ulrika inte fattar nånting, det står inte kyss i manus.
Vi blir tillfälligt sinnesförvirrade och jag säger ett: vaa!?



Efter det blev det mer repetitioner av tal- och sångscener.
Sedan mer repetetion av koreografi.
De närmaste veckorna kommer nog se ut ungefär så här dagligen.

jag VET att jag är seg som fan, men skitsamma. Jag såg denna för några månader sen, och det sjuka är att jag var lik han i rött när jag var liten. Jag skäms för att säga det...han ser VERKLIGEN (för att gå på stereotypen) GAY ut.



Och (jag vet att man helst inte ska börja en mening med och, men jag gör det ändå) det sjuka är när jag tänker tillbaka på min egen barndom så kan jag inte förstår hur jag INTE kunde fatta att jag var bög. Eller egentligen, hur folk runtomkring mig (läs familj) inte kunde fatta det. Vi har filmer från när jag gick i tvåan och trean på lågstadiet. De andra killarna springer runt och spelar fotboll och hetsar, vad gör jag? Jo självklart så hoppar jag hopprep med en rockring och är clown-sminkad.
Andra exempel är när vi har mellis på fritids och de filmar. Vad säger jag till kameran? Jo självklart säger jag "kiss me baby" och gör en slängkyss (OTROLIGT pinsamt att se idag).
Sånna där simpla små tecken som man borde fattat då, men som jag ser idag som självklart är ÖVERTYDLIGA (för att gå på stereotypen)
och för att citera Johannes så är det lalala:igt!